KARL XII:S FÄRD FRÅN PEREVOLOTJNA TILL BENDER. 769

Jag önskar allenast så länge leva nu, till dess alla saker
komma i fullkommeligit gott stånd, vilket jag är försäkrad
innan kort lärer ske, att fienderna skola krypa till korset
likasom förr. Och Vår Herre lärer bistå Sveriget ännu som
tillförene, så att den skada, som på en tid är skedd, lärer
lända till Sverigets så mycket större förkovring och ära.
Jag beder min hjärtans syster ville alltid vara vid gott mod,
ty allt lärer gå väl; och ju svårare det synes ibland, ju bättre
plägar utgången vara.»

Ld

Från Otjakov ställdes färden längs Svarta havets kust till
Bender, vars seraskier, Jussuf Pascha, genom ett sände-
bud erbjudit konungen alla de tjänster, Hans Maj:t kunde
önska sig.

De våra kommo nu, som Hultman säger, »in uti tarta-
riska hedem». Där »dödde många både officerare och gemene
samt silverknekten Börje Köve och tvenne lakejer.» Åter
fingo flyktingarne pröva på törstens kval. När man följer
dem på deras torra stråt, riktigt vattnas det i munnen
på en vid att höra Agrell berätta om platser, där »hela
åkrarna voro fulla med meloner och arbuser eller vatten-
meloners, och hurusom de våra »en afton stannade vid
tvenne sköna murade övertäckta brunnar. Ett par da-
gar senare kan han fägna oss med att »hela vägen stod full
på ömse sidor med tartarske bönder, som hade allahanda
matsaker av mjölk, smör, ost och allahanda frukt. Några
hade ock slaktat och kokat kött men hade mycket ont efter
ved, förde därför torkad kodynga med sig att koka vid.
Men där var mycket svårt efter vatten.» Agrell fann emellertid,
berättar han, »ett litet kärr, där jag grov hål uti med händer-
na; och när jag sedan rensat, kom det bästa vatten upp,
som man ville dricka. Här satt jag och några andra goda
vänner och med största plaisir trakterade oss. Utur dessa
mina små brunnar hade jag den lyckan att betjäna Hans
Maj:t med vatten till att dricka, ity en av hans lakejer, som
allestädes sökt efter vatten och ej kunnat finna, råkade
äntligen på mig och vart rätt glad däröver.»

Den 21 juli kom man fram till byn Sukolit, »varest Hans
Maj:t camperade uti en lund, där vackre gröne träd fanns
