JOHAN RUNIUS. 777

mantel såsom det borgerliga Stockholms bröllops- och be-
gravningspoet. I dessa kretsar hade han sina verkliga vän-
ner, och för att glädja dem rimmade han oförtrutet ihop
dikter vid högtidliga tillfällen på samma gång, som han i
festligt lag tömde bägaren. Hans smak för druvans safter
har vår förste litteraturhistoriker, Johan Henrik Lidén, på
märgfullt 1700-talsspråk uttryckt med de enkla orden »Ru-
nius söp brav Förvisso har han också varit ej blott en
oförlikneligt »lustig» utan ock en »fuktig broder».

Med frikostig hand strödde han omkring sig sina tillfällig-
hetsdikter blott för att göra vänner glada, aldrig för att få
ihop pengar. I sin dikt »Rimdantz i fastlagen» utmålar han
med åskådlig kraft versmakeriets vedermödor, hur den lung-
sjuke skalden med döden i faggorna rimmar och hostar om
vartannat men dock måste fram för att få andra glada. I
sin gränslösa händighet i att handskas med rim och meter
låter han, som Schäck så karakteristiskt uttrycker det,
»rimmen dansa en grotesk slängpolska med varandra»:

>Vem har i bruk vara sjuk och i vers dock fälas och älas!

Gör icke jag var dag grift-skrift, gift-skrifter! ogifter!

Rimmar och hostar iblann var om ann' icke tungan och lungan!
Hjärtskott och hjärnbrott ihop, två ofredsamma, ledsamma sysslor
Bli då min död och dagliga bröd slika persar å versarl

Dansa går an iblann, men städse må snart göra ledse;

och lika smak, samma sak är rimma var eviga timma.

Allt för trått? gör omöjeli gott. Förmågan, åhågan,

kraft och saft tynes av, går i kvav, förslöses, utöses.

Många, de le, göra spe, då de se mig smida så tida

och giva fram mitt menlösa kram uppå trycke” så mycke.>

Otaliga äro exemplen på hur lätt Runius hade att foga
vers till vers. Hör honom till exempel till »fyllhundens» upp-
byggelse berätta vad som »nyss hänt i Bacchi stat:

Öhlström, fuller som ett fat,

gick från vinet,

föll på skrinet,

mötte svinet

och skrek: ”Hej, goddag, kamrat!' >

En besläktad sida av Runii begåvning som ordkonstnär
är hans fallenhet för ordlekar, vilken kunde komma över

! Bröllopsdikter. — ? Tätt, ofta.
