8 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

De kvarlämnade trupperna, några hundra man, som ej
hunnit inskeppas, blevo anfallna av överlägsna ryska strids-
krafter. De hade i all hast lyckats förskansa sig bakom träd-
stammar och vägrade att ge sig. Men efter en livlig skott-
växling lyckades en avdelning ryska grenadjärer, som vadade
ut i vattnet, att bakifrån komma in i förskansningen, och nu
började ett förfärligt slaktande både därinne och bland dem,
som sökte simmande rädda sig ut till de svenska fartygen,
vilka lågo ute och väntade.

I ett »miserabelt tillstånd» återkom Lybeckers expedition
hem. Den nyttan hade den dock gjort, att en ganska ansenlig
del av ryska armén en tid bundits i Ingermanland. Men nu,
efter massakern på hästarra, kände sig ryssarne för en god
tid framåt trygga mot ett upprepande av företaget. Sålunda
frigjordes en del av deras stridskrafter i Ingermanland och
kunde sändas att förstärka huvudarmén, och fälttåget fick
alltså även i detta hänseende rakt motsatta verkningar mot
vad Lybecker avsett. 3

Generalens åtgöranden på våren 1710 voro ej ägnade att
reparera hans anseende som fältherre. Hans uppgift att
undsätta Viborg var dock ingalunda lätt, ty fiendens krigs-
makt var fyrfaldigt överlägsen hans egen, och underhållsfrå-
gan hade för vart år, som gåftt, blivit allt svårare att lösa.
Alltsedan år 1706 hade nämligen årsväxten i Finland varit
dålig, och 1709 hade det blivit missväxt i större delen av
landet. Så länge marken var snötäckt och inget bete fanns
för hästarna, ansågs det omöjligt att sammandraga de finska
trupperna. Först sedan man hunnit ett stycke in i maj, ut-
färdade Lybecker order till Finlands vapenföra manskap att
samlas i Kymmene och Keltis, ett tiotal mil väster om Viborg.
Men vad hjälpte det, när högste befälhavaren ändå icke
trodde på möjligheten av att rädda Viborg! I brev till de-
fensionskommissionen utvecklade Lybecker en osedvanlig
energi för att bevisa omöjligheten av varje företag med en
lantarmé i det syftet. Endast från flottan menade han att
Viborg kunde få undsättning.

1710 års finska folkuppbåd.

Det manskap, som nu inkallades under fanorna, bestod
ej blott av reguljära trupper utan även av allmänt folkuppbåd
