14 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

avdelning ej hört till dem, som blivit särskilt svårt ansträngda
under årets fälttåg. Och flere hundra man funno tillständigt
att utan vidare stanna hemma på rotarna. Andra bevis på
den dåliga andan inom armén lämna åtskilliga fall av stursk
vägran från manskapet att åtlyda givna befallningar. Ly-
becker visade ej kraft nog att eftertryckligt bestraffa dylika
grova förseelser mot disciplinen. Det finns icke ett enda
exempel på att han under de senare åren ådömde varken
arkebusering, gatlopp eller annat hårdare straff, fastän det
mer än en gång gavs anledning därtill.

Rättvisligen måste dock erkännas, att det icke var så lätt
för generalen att upprätthålla disciplinen, då han ej från re-
geringen i Sverige kunde påräkna något kraftigare stöd mot
sina underordnade.

Så fördärvad som den finska armén än blivit, beslöt Arm-
felt i alla fall söka hejda fienden i trakten av Tavastehus.
Med hjältemod förde han sina finnar i elden, och nu visade
det sig, att under en sådan ledning kunde detta folk slåss
som lejon mot en sex gånger talrikare fiende. Tyvärr var det
dock blott infanteriet, som den nye överbefälhavaren lycka-
des få med sig; och i saknad av understöd från kavalleriet
blev dess kamp mot övermakten hopplös. Armfelt måste
därför till sist retirera in i Österbotten. Där lyckades han
åter samla spillrorna av hären. Regementsbefälet skickades
ut för att hämta in flyktingar och återvände med god fångst.

Slaget vid Storkyro.

Då ryssarne i februari 1714 fortsatte in i Österbotten, be-
slöt Armfelt att åter bjuda fienden spetsen, fast han blott
hade 4—5,000 man reguljära trupper jämte ett tusental upp-
bådade bönder att sätta emot den dubbelt så talrika fiende-
hären. I närheten av Storkyro kyrkoby, öster om Vasa,
intog Armifelt en fördelaktig ställning på ett fält, som nätt
och jämnt gav ntrymme åt hans egna trupper att utveckla
sig men smalnade åt det håll, varifrån fienden väntades.
Som ställningens flanker dessutom skyddades av djupa och
oländiga skogsmarker, genom vilka större trupprörelser en-
dast med största svårighet kunde utföras, borde fienden ej
kunna få tillfälle att tillgodogöra sig sin överlägsenhet.
