26 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

att bli rysk amiral med ett ståtligt hus i Petersburg till bostad.
Men fången förklarade, att han hellre ville återvända till sitt
fattiga land än bo i ett palats i Petersburg. Långa, tunga år
fick den tappre karolinen genomleva i fångenskap. Först
när fred slöts, fick han friheten igen. Nu var han, som
han skriver, »lam, bräcklig och sjuklig,. Han blev emellertid
befordrad till amiral och chef för flottans förvaltning, och
hans starka ande hade krafter över till ett ihärdigt och tro-
fast arbete på att återupprätta Sveriges förfallna sjöförsvar.
En värdig avslutning på en bragdrik banal

d -

Svenska flottan lyckades alltså vid Hangö icke hejda, blott
fördröja fienden på hans färd mot Ålandsöarna, men de ryska
planerna på Roslagskusten omintetgjorde den.

Ryska påhälsningar på Gottland.

År 1710, då Estlands och Livlands hamnar fallit i ryssarnes
händer, löpte särskilt Gottland fara att få en påhälsning av
fienden. Det säkraste skyddet för ön var naturligtvis en stark
flotta, men det var också av vikt att göra det bästa möjliga
av försvarskrafterna till lands. Den nye landshövdingen,
generalmajor Sparrfelt, som deltagit i Magnus Stenbocks
fälttåg i Skåne, hade icke mycket reguljärt manskap att möta
en fiende med. Det bestod av ett kompani ståndsdragoner
om 50 man samt 400 soldater från Kalmar regemente. Med
iver grep han sig emellertid verket an att förstärka detta
manskap med en landstorm av öns befolkning; och snart
kunde han förfoga över inalles 3 000 man till fots och 300
ryttare. Av fotfolket bland allmogen bildades två regementen,
anförda av var sin officer. Men övriga befälsposter måste
besättas med länsmän, befallningsmän, gamla underofficerare
och mera ansedda bönder. Beväpningen var till en början
skral: den bestod knappt av annat än spjut och trävärjor.
Men efter lång väntan fick Sparrfelt vapen och ammunition
från fastlandet, så att större delen av manskapet kunde för-
ses med flintlåsgevär. Återstoden beväpnades nu med pik.
