42 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

att för sin återstående livstid ägna sig åt fredens bragder. Kri-
garen drömmer om lantmannens stilla lycka, helst dens, som
bodde fjärran från de stora vägarna, där inkvartering stän-
digt hotade, och som — varför icke? — hade laga förhin-
der att gå i krigstjänst. I denna stämning har då till-
kommit en liten humoristisk vers. som länge varit spridd
bland folket i visböcker under namn av »Grev Magni Sten-
bocks utlåtelse om bästa välmågan»:

>En åtta kor's bonde, som är utan rest!,

bor långt upp i skogen, vet av ingen gäst,

är litet låghalter, står väl med sin präst

och slipper vid tinget att höra protest —

han mår allra bäst.>

I Skåne liksom vid armén tog Måns Bock alla hjärtan med
storm. Han var som en fader för sina Skånebarn, och alla
lärde sig att tycka om den hurtige, gladlynte guvernören,
som alltid vakade över att de små och ringa fingo njuta rätt-
visa. En av Stenbocks första åtgärder var att företaga en
rundresa genom landskapet, varvid alla, som på något sätt
blivit förorättade av ämbets- eller tjänstemän, fingo komma
till honom och framföra sina klagomål. En mängd underslev
i förvaltningen kommo nu i dagen, och brottsliga fogdar och
andra tjänstemän blevo häktade eller tvingades att begära
avsked. Ett par år efter denna räfst kunde han med till-
fredsställelse inberätta till regeringen, att några klagomål
över tjänstemäns godtycke eller egennytta icke vidare hade
förekommit i Skåne.

Den innersta orsaken till ämbets- och tjänstemännens
försnillningar och utpressningar var emellertid att söka
däri, att de i Skåne lika litet som i det övriga Sverige
fingo ut sina löner ordentligt. Ofta erhöllo de ej mer än
halva årslönen.

LJ

Om Danmarks rustningar hade Stenbock redan tidigt fått
kännedom genom svenska sändebudet i Köpenhamn. Den
18 augusti 1709 erhöll han sådana upplysningar, att han genast
fann nödigt att vidtaga försvarsåtgärder. De enda trupper, han
hade att använda i fält, utgjordes av ett kavalleriregemente

! Utan skatterestantier.
