48 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

Från Kristianstad ryckte Reventlow in i Bleking. Hans
Wachtmeister hade emellertid gjort sin plikt och med lugn
tillförsikt vidtagit försvarsanstalter. Värre faror än så hade
den mannen sett i ögonen.

Ingen såg för övrigt tydligare än Reventlow själv, vilka
luftslott de stora förhoppningarna i danska regeringskretsar
voro, så länge man icke ville ge honom nödiga förstärkningar.
Under framryckandet hade generalen ju måst ideligen av-
dela bevakningstrupper att skydda viktigare vägknutar, för
att han ej skulle bli avskuren från återtåget. Och med de
6,000 man, som sedan återstodo, kunde han, i saknad av
grovt artilleri, som han var, ej inlåta sig på en belägring
av Karlskrona. Om så den svenska förstärkningsarmén
komme inryckande från Småland, riskerade han att med
sin fåtaliga styrka bli avskuren från Skåne.

Alla Reventlows böner till danska regeringen om förstärk-
ningar hade emellertid varit nästan utan verkan. Man
underskattade i Köpenhamn Sveriges kraft, och Fredrik IV
var denna tid alldeles för mycket road av karnevaler och
andra festligheter. I harm över detta oförsvarliga lättsinne,
vilket ju drabbade dem, som skulle blöda för Danmarks
rikes sak, skrev Reventlow bittert sarkastiska brev till
ledande ämbetsmän, vari han ironiskt ber vederbörande
tala med Hans Maj:t om krigshärens angelägna behov »efter
karusellen, ty för närvarande är det ju ej tid därtilb, och
tänka på saken »efter karnevalew.

Hårt kändes det för den duktige generalen att veta med
sig, att man nu skulle ha kunnat rikta ett avgörande slag
mot den gamle arvfienden, men se sig förlamad i sin verk-
samhet genom sin egen konungs bristande nit.

Som det nu var, översteg det generalens förmåga att för-
söka något krigsföretag mot vare sig Karlskrona eller Kalmar.
Han fick nöja sig med att bemäktiga sig Karlshamn, ut-
kräva brandskatt av staden och indriva de livsmedel,
han kunde få från omnejden. 350 svenska båtsmän, som
bodde i trakten, lade sig danskarne också till med och för-
de dem till Hälsingborg att användas på flottan. Därpå fann
Reventlow rådligast att gå tillbaka till Skåne. Den 24 janu-
ari anträdde han återtåget till Kristianstad.
