DANSKA KRIGET 1709—21710. 49

En ny svensk här stampas fram ur marken.

Med beundransvärd raskhet fick svenska regeringen ihop
den armé, som Stenbock så ivrigt längtade efter. Den be-
stod dels av några ordinarie regementen, som kvarstannat
[ moderlandet till dess försvar, dels av nya avdelningar, som
[ en hast uppsatts i stället för dem, som gått förlorade vid
Pultava och Perevolotjna. Det var nästan en hel armé,
manskap och hästar, med vagnar, vapen och all övrig ut-
rustning, som skulle med ens liksom stampas fram ur jor-
den. Men alla visade en berömdvärd energi och offervillig-
het. ämbetsmän och andra ståndspersoner så väl som all-
mogen, trots allt vad folket fått lida genom krig och miss-
växt; och därför skapades nu regementen med en fart, som
är rent av underbar. Jöran Nordberg skildrade nog sant,
då han i sin historia skrev, att »ej allenast gamle ryttare och
soldater fingo såsom nytt liv, utan unge bondedrängar och
gossar lupo godvilligt från by och lada och läto skriva sig
till soldater, när de hörde, att greve Stenbock skulle föra
dem am. Gamle överste Jakob Grundel erbjöd ej blott sig
själv utan även »de bägge söner, Gud mig beskärt haver,
och som numera äro på det nittonde och adertonde året>.
De voro ej så mycket övade men dock dugliga för fänriks-
tjänst, ansåg han.

Ett vackert bevis på den tillgivenhet för Sveriges krona,
som »Lille bocken» befäst bland skåningarna genom sitt folk-
vänliga styrelsesätt, är också, att denna gång icke en enda
snapphane uppträdde till danskarnes hjälp.

ran av att ha gått i spetsen för nyuppsättningen av rege-
mentena tillkommer Jönköpings län under ledning av den
70-årige landshövding Lindhielm, en av veteranerna från
slaget vid Lund. Storartad var också den beredvillighet,
varmed länets befolkning mötte hans nit, och så blev resul-
tatet det nästan otroliga, att denna befolkning på föga mer
än tre veckor fullgjorde sitt bidrag till de småländska rege-
mentenas uppsättning. Liknande vackra tavlor av hand-
lingskraft och offervilja förete samtliga andra län, där
rekryter skulle uppsättas. Blott någon enstaka gång be-
hövde landshövdingarne gripa in mot tredska, såsom när
