50 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

några gamla bönder i Kronobergs län förklarade, att de
omöjligt kunde skaffa någon rekryt för sin rote. Då hotade
landshövdingen med att införa dem själva i rullorna. Och
i de flesta fall hade utsikten för bönderna att själva få slita
ont i fält den verkan, att »vackra karlar presenterades» som
rekryter. Huruvida regeringen villfor en något drastisk an-
hållan från en skånsk regementschef, att till hären ned-
sända »onyttigt folk» i Stockholm, såsom »oöverflödiga skri-
vare, fåfänga bokhållare, kaffebröder och dylika personer2,
är mera ovisst.

Med mycket få undantag utgjordes de nya regementena
av ungt och friskt folk i åldern 20—30 år, och sägnen, att
den Stenbockska armén skulle ha bestått av gubbar och poj-
kar, vederlägges bestämt av mönsterrullornas åldersuppgif-
ter. Sveriges folk behövde ej lita till en så förtvivlad utväg
som att sända oordnade allmogehopar mot en väl vapen-
övad fiende. »Det var», för att tala med Stille, »ej ett upp-
båd man ur huse, som vräktes fram; det var en ny, karo-
linsk armé, som ett halvt år efter Pultava ryckte i fält.»

Men klart är, att krigsdugligheten inom de nybildade rege-
mentena ej kunde stå så högt efter blott en månads övning,
som måst inskränkas till inövande av handgreppen och till
kompaniexercis. Stenbock gjorde dock allt vad göras kunde
för att få pli på sina rekryter.

Han gav sin armé ett sådant reglemente, som i all-
mänhet gällde för Karl XII:s arméer. Särskilt inskärptes
en del viktigare regler: »Vad jag under Kongl. Maj:ts anfö-
rande har lärt;, heter det, »är, att kavalleriet med värjan i
hand väl slutet tränger in på fienden, aldrig karakolerar! eller
brukar pistol eller karbin, såvida fienden ej är skingrad,
vänder ryggen till och drives ut i moras och défilé?; att man
aldrig viker för fienden; att om det kommer till reträtt,
denna sker med god ordning, så att kavalleriet sätter sig
bak alla pass och sedan med god sammanhållning går vart
det föres; att infanteriet noga håller rotar och led; att man
vänjer sig att ladda fort; att man siktar väl och lägger an
lågt; att man är tyst och endast ger akt på de kommenderande
officerarnes tal; att om någon faller, led och rotar strax

! Gör svängningar. — ? Svår passage.
