76 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

Ramlösa hälsobrunn.

prosten Severin Schlyter, som var kyrkoherde där från

1742 ända till 1797: »J. J. von Döbeln är den, som bragte
Ramlösa källa i anseende. Ty efter slaget vid Hälsingborg
den 28 februari 1710 funnos många sjuka. Dessa blevo i
byarne vid Hälsingborg inkvarterade; och de, som lågo i Ram-
lösa, begynte dricka av det vattnet, som löper av ett högt
berg. Och som de befunno sig härav väl, bekom von Döbeln
befallning att undersöka källan, och efter gjort försök befanns
den i sitt mått vara god. År 1750 var jag för min svaga hustrus
skull vid surbrunnen: min hustru hade i två år varit sjuk och
måste bruka krycka. Vattnet gjorde god verkan, ty den ena
kryckan slapp hon att bruka efter 14 dagars drickande, och
om Michaelis dag kunde hon gå utan att bruka den andra.
Lunds stads fältskär Snell låg vid samma tid vid Ramlösa.
Han hade för flera år tillbaka nyttjat detta vattnet och be-
rättade, att vattnets mineral mycket avtagit sedan 1710; dock
gör det stor nytta än i närvarande tid. Den allsmäktige Gu-
den vare därför lovad och prisadl»

Uppgiften är så tillvida något oriktig, som det synes varit
redan efter slaget vid Lund 1676, som Ramlösavattnets hälso-
bringande kraft först blev känd. De stackars feberheta sjuk-
lingar, som efter striden kvarlämnades i dessa trakter, ha
ur källan druckit hälsa och styrka. Vilket ju ej hindrar, att
det var Ramlösavattnets helande inverkan på de av fältsju-
kan angripna krigarne i Stenbocks armé, som först gjorde
källan mera allmänt berömd.

Johan Jakob von Döbeln eller, såsom han före sitt ad-
lande hette, Döbelius hade emellertid undersökt Ramlösa
brunn redan år 1706, då han tjänstgjorde som provinsial-
läkare i Skåne. Under sina resor där hade han fått uppmärk-
samheten fäst på den hälsobringande källan, vars vatten
»så skönt och klart utur klippan rann och aldrig månde tryta»,
ej ens i de svåraste torkår, när annorstädes i Skåne »både
säd och gräs på marken bortvissnade och alla brunnar och
dammar uttorkade».

I BORGEBY kyrkoböcker finns följande anteckning av
