82 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

Karl XII driver Turkiet till krig med
Ryssland.

>»Latehundsdagarna i Bender.>

EDAN Sveriges besittningar på östra stranden av
IN/I Östersjön föllo i fiendens våld, vistades konungen
i fjärran land »hos turkar och okristnes.

Här fann honom holsteinaren von Fabrice, vilken kom till
Bender såsom sändebud från sin regering, »vid god hälsa» —
berättar han — »munter och i alla hänseenden vid lika gott
lynne, som då vi för några år sedan sågo honom i Sachsen.
Hans Maj:t haltar icke, som man i Tyskland falskeligen be-
rättat. Han har blivit ljusare i ansiktet och fetare, än då han
var i Sachsen. Jag måste för övrigt säga, att om denne furste
har varit stor i medgångens dagar, så är han ännu större
i motgången. I detta land är han på en gång tillbedd och
fruktad.»

I Hultmans anteckningar kan man läsa om hur konungen
slagit upp sitt läger »vid den stora. breda Dnjestr-ström,
inuppå en stor, skön och ljuvlig ängd och lusteplats, därest
icke allenast överallt var mycket högt gräs och blommor
utan allehanda frukter, med stora, höga vita och svarta mull-
bärsträdb, Där bodde Karl XII till i juli 1711, då en över-
svämning av Dnjestr tvang honom att flytta sin boplats till
den högre belägna byn Varnitza nära Bender. Fabrice be-
rättar, hurusom konungen höll stånd mot naturkrafterna
till sista man. Fabrice själv och överste Grotthuss hade måst
nästan simmande rädda sig därifrån.

I Varnitza lät konungen efter sin egen ritning föra upp
ett stenhus, »hundra steg långt och femtio steg brett», med
salar och tolv kamrar för sig och sin uppvaktning. Det var
suppmurat med tjocka, starka murar och uti alla rummen
med ekebräder väl panelat och väl arbetade höga ekedörrar
med sköna mässings- och järnlås, desslikes uti alla rummen
med allehanda tjocka, schatterade! turkiska tyger alla väggar

! Färgrika, brokiga.
