KARL XII DRIVER TURKIET TILL KRIG MED RYSSLAND. 85

scharerne vid Dnjestr-strömmen om hölass, så att en dragon
parerade undan sju stycken på honom av janitscharer kastade
knivar och sedan med pliten körde dem alla sju upp till
öronen uti Dnjestr-strömmen.»

Mer än en gång fingo svenskarne göra ohyggliga er-
farenheter av turkarnes onaturliga böjelse för den vidri-
gaste av laster. Dagböckerna ha åtskilligt att förtälja därom.
Bl. a. berättar Agrell, hurusom »den 31 augusti 1709 en trum-
meslagare av Kalmare regemente blev med en kniv ihjäl-
stucken av en turk, därför att han hindrade honom, då han
med gevalt ville tvinga major Leijonhielms dräng till sodo-
mitisk otukt, vilken fördömeliga synd hos turkarne är mycket
gemen; och hava många av våra för sådane frestelser utstått
största livsfara.

Den 30 september fanns konungens kockepojke om mor-
gonen döder utmed strömmen, därest turkarne med gevalt
brukat sin fördömeliga synd med honom, till dess han så
ymkeligen omkommit; men ogärningsmännerna kunde man
ej få igen.»

d +
x

I Karls närhet slog den åldrige kosackhetmannen Mazepa
ned sina bopålar. Åtföljd av en stor skara av sitt folk hade
han lyckats rädda sig själv, sina kvinnor och sina penning-
skrin undan ryske tsarens hämnd. Men han blev icke gam-
mal här. Redan den 22 september slutade han sitt orosfyllda
liv, och till hans efterträdare som hetman utsågs hans sekre-
terare Filip Orlik.

Vad karolinernas dagböcker ha att förtälja om »curieuse
ting>, som svenskarne skådade bland turkar och okristne.

Mycket var det för männen från fjärran nord att se här
nere bland orientalerna, både »smärkelige folk och sällsynte
seder».

Något som den gode Hultman fann särdeles scurieust»
var odlingen av silkesmaskar på mullbärsträden i omnejden
av Bender. Han gav sig inte, förrän han fick riktigt grundligt
besked om de små insekternas liv och leverne och berättar
