KARL XII DRIVER TURKIET TILL KRIG MED RYSSLAND. 93

utstofferade och klädde, 9 stycken, ingen yngre än 5 och
ingen äldre än 10 år. Dock kan med dem dröjas, till dess de
äro 13 år gamla.

Så bliva de omförde på gatorna ifrån kl. 2 intill aftonen,
då dem gives en söt drick, att de bliva lustige och modige,
och så förrättas akten av de därtill kallade präster uti för-
äldrarnes hus, undertiden! var och en hos sina föräldrar, under-
tiden alla på en ort, att de så mycket dristigare skola kunna
utstå smärtan. Emellertid pratas dem ock något behageliget
före, som på svedan följa skall, om de den tåligt undergå.
Över 13 år kan intet omskärelsen uppskjutas, ty härutinnan
taga de Ismaels ålder uti akt, vars efterkommande de vilja
vara.»

I september 1711 gjorde Agrell en utflykt till några små
öar i Marmarasjön, där de förnäma grekerna och västerlän-
ningarne i Konstantinopel brukade rekreera sig, när det blev
för osunt i staden. Och han vet berätta, att de grekiska
damerna alltid skyllde på pestfara, snär kvinnfolken vilja
divertera sig på desse öars. Denna tiden är dem alltså den
angenämaste, emedan de här kunna leva uti all frihet. Om
morgonen gå manfolken ut att skjuta vaktlar, som här finnas
i en stor överflödighet, och kvinnfolken plocka blomster eller
vild sallat till middagsmåltiden. Om aftonen komma de vid
solens nedergång på en viss plats tillsammans och dansa och
göra sig lustige. Man måste bekänna, att deras divertissement
är mycket slätt och ringa, emedan de varken veta sjunga
eller dansa utan gå allenast i en ring, hålilandes varandra i
händerna och springa så omkring. Åthävorna äro fuller intet
alldeles ohövlige; dock hava de en smak av kättja och lös-
aktighet, i ty kvinn- som manfolken häva fötterna i vädret
och bruka sådane kroppsens rörelser, som särdeles för fruen-
timmer äro något oanständige.»

Detta hindrade emellertid icke den sedestränge prästman-
nen att samvetsgrant anteckna »allt detta slarvetyget» av
»stunna vida silkesbyxor», slöjor och smycken, vari de sköna
skrudat sig: »utom byxorna hänger särken mitt ned på benen,
av tunt vitt silke. Näst utom särken en fotsid kaftan av
guld- eller silverblommerat tyg, som knäppes igen ifrån ma-

! Understundom.
