114 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

och Turkiet åter ingått fred, tack vare Englands och Hol-
lands bearbetningar.
Litteratur: Carl Lind, Carl XII i Turkiet.
Sven Lagerbergs Dagbok under vistelsen hos Tartar-
Chan Dowlet-Gherey 1710—1711, utgifven af Mag-
nus Lagerberg.
Carl Hallendorff, Skrifvande karoliner (Ord och bild
för år 1910).
Theodor Westrin, Anteckningar om Karl XII:s
orientaliska kreditorer (Historisk tidskrift för år 1900).

Magnus Stenbocks tyska fälttåg.

Magnus Stenbock sätter fart i rustningarna.

ningar på att med en turkisk armé kunna rycka in i

Polen, och våra fiender fingo åter luft. Danskarne
satte sig i besittning av hertigdömet Bremen, och under
den vackra förevändningen att skydda Verden mot samma
öde passade kurfursten av Hannover på att besätta detta
område, som han hade ett gott öga till.

Men ännu på sommaren 1712 voro våra fiender i Pommern
föga manstarka och illa utrustade. Till på köpet misstrodde
de varandra, Och ännu kämpade Stanislavs anhängare i
Polen för sin konungs sak. Karl XII uppmuntrade dem och
ingav dem förhoppningar om svensk hjälp. Det gällde så-
ledes för svenskarne att slå till, innan förstärkningar hunne
anlända från Ryssland.

Men erfarenheterna från föregående år voro icke hoppgi-
vande. Då hade en mängd fartyg varit i starkt behov av
reparation, men både timmermän och pengar hade saknats.
Hela den sommaren hade det varit ett ideligt rop på den
summa av 100,000 daler silvermynt, som hade behövts; men
först i oktober kom den — och då förslog den icke. Dess-
förinnan hade det emellertid lyckats en av flottans högre
ämbetsmän att tack vare sin personliga kredit få låna ihop
så mycket pengar, att man kunde utbetala hantverkarlöner
för de nödvändigaste reparationerna, Båtsmän var det emel-

GENOM freden vid Prut krossades Karl XII:s förhopp-
