KALABALIKEN I BENDER. 137

Kalabaliken i Bender.

vilka på ett avgörande sätt inverkat på svenska härens
öde i Tönning.

Karl X II levde officiellt i Turkiet som sultanens hedrade
gäst, i Akmeds skrivelser titulerad såsom »Den högt lysande
bland de stora furstar, som dyrka Jesum, beklädd med
präktighet och miajestät, ärones och härlighetenes herre»,
och Hans turkiska Maj:t försummade ej att därtill foga
den lyckönskan: »Herren göre Eder ända lyckosam och
ställd uppå salighetenes vägl» Men gästfriheten blev i
längden ansträngande för den turkiska statskassan. De
dryga utgifterna för svenskarnes underhåll var också nå-
got, som storvisirerna icke försummade att skylla på, när
de av politiska skäl eller lockade av främmande makters
mutor försökte få Karl att resa sin väg, såsom fallet var i
augusti 1711. Den fara, som från storvisirens sida hotade
Karl, motvägdes emellertid både då och oftast eljes av sul-
tanens välvilja. Men under loppet av år 1712 blev faran
större än förut, i det att tatarernas khan, som dittills varit
Karls vän, lät lura sig över på hans fienders sida. Orsaken är
höljd i dunkel. Här är det emellertid ej den ryska utan den
sachsiska diplomatin, som varit framme och vunnit en seger.

Alltnog: khanens övergång till Sveriges fiender förstörde,
kan man säga, resultatet av Turkiets tredje krigsförklaring
mot Ryssland. Karl stod just i begrepp att avresa för att
i spetsen för Stenbocks armé samverka med de turkiska
stridskrafterna, då han från Poniatowski får veta, att några
misstänkta underhandlingar pågå i Konstantinopel mellan
storvisiren och en polsk ryttmästare, som kommit från
Augusts anhängare, den polske kronfältherren Sieniawski.!
Och som ryttmästaren tycktes ämna taga hemvägen till
Polen över Bender, där han även hade viktiga brev att

Vi vända nu våra blickar till förhållanden nere i Turkiet,

! Se Bd IV: 643.
