KALABALIKEN I BENDER. 141

och lustig lek igen. Då »rakade han skägget av sig, tog på
sig sin gamla uniform och kronplit och marscherade ifrån
staden Bender till konungens kvarter i Warnitza. Detta
behagade kongen så väl, då han blev honom varse, att han
sade: ”Åh, si Rålamb! Jag visste väl jag skulle få rätt på
karlen, då jag behövde honom', hälsade honom lika som
ingenting förelupit och utviste själv det stället, han med
några man skulle försvara.»

Vår sagesman för vad som här återgivits är en yngre släk-
ting till Anders Rålamb, som nedskrivit, vad han hörde sin
frände berätta på äldre dagar, då den gamile karolinen satt
hemma på sin fädernegård Björkvik i Östergötland. Där
bedrev den forne krigaren med kraft och insikt nyodlingar
i stor skala. Ett särskilt nöje fann han i att ympa och plan-
tera fruktträd ute i lundar och hagar och beredde därigenom
vandraren »surprisen! att finna på flere ställen liksom i vilda
skogen äpplen, päron, plommon och körsbär».

Han var även »stor älskare av hästar, och alltid voro på dess
stall 12 å 15 stycken vackra fålar, vilka han aldrig sålde
utan dem bortskänkte till fattige officerare vid kavalleriet,
som han visste av penningebrist ej förmådde dem att köpa.»
Mot »fattige och förtjänte officerare var han en stor välgö-
rare och hade alltid 2 å 3 stycken i sitt hus».

Anders Rålamb skildras för övrigt på gamla dagar som
»en stadig och ordhållig man men tillika envis och oombytelig
i det beslut, han en gång fattat, fast han själv fant det oftast
orimmeligt. Med sin hustru levde han ömsint, skämtesamt
och behageligt.» När han gifte sig med henne, var han »en
till åren mogen ungersven» om två och femtio vårar.

»I anseende till flere svåra blessyrer gick han ifrån Mi-
kaelistiden intill den 1 maj gamla stilen aldrig längre än i
sin sal, men hela sommaren red, gick och färdades han som
en man av bästa vigeur. Han dog i sitt 83:e år och hade sin
fulla vigeur och hälsa tills 14 dagar före sin död.»

Vi gå emellertid: nu tillbaka till de dagar, då Rålamb i
svenska lägret vid Warnitza hjälpte sin konung i förberedel-
serna till det förestående slagsmålet med turkar och tatarer.

1 Den överraskningen.
