KALABALIKEN I BENDER. 145

färdig, vilket jag hoppas kunna meddela om tvenne dagar.»
Detta var alltså det anstånd, Grotthuss begärde.

Men khanen hade för var replik blott blivit hetare: »Det är
bara den gamla visan», utbrast han. »Men nu måste det ske
genast, ty sultanen har så befallt, och till den ändan bör
Hans Maj:t omedelbarligen inställa sig hos oss.»

Men »vid denna myndiga ton, som khanen tog sig, förlora-
de herr Grotthusen sin naturliga köld», anmärker Fabrice,
och frågade i harmsen ton: »För vem tar Ni konungen av Sve-
rige? Tror Ni han är en man, som låter skrämma sig att
komma och kyssa Edra tofflor?» Fabrice berättar nu: »På
dessa ord svarade khanen: ”Eide theik Guiaour!” det är:
”Avlägsna dig, otrogne!” Paschan, som var närvarande, och
som älskade herr Grotthusen, sade honom med saktmod,
att han var ganska ledsen, det Storherrns ordres icke med-
gåvo något uppskov. Varpå herr Grotthusen återvände, föga
nöjd med sin audiens.

Medan allt detta tilldrog sig, läto klarinetter, oboer, trum-
mor, pukor och andra instrumenter, varav turkiska krigs-
musiken består, höra sig, och för att icke bliva dem något
skyldig, lät konungen å sin sida fem eller sex trumpetare
uppstiga på taket och svara dem.

Khanen, som blivit retad av herr Grotthusens svar, be-
fallde genast, att kanonaden skulle börjas. Den gjorde dock
icke någon annan skada än att döda en av de stackars trum-
petarne, som hade det nöjet att stå på taket. Herr Grott-
husen, som var väl anskriven hos janitscharerna, vandrade
emellan deras leder och företog sig att hålla tal till dem på
turkiska språket, som han var tämligen mäktig, ungefär av
följande innehåll: ”Jag är ganska förvånad över att se eder
med vapen i hand, icke emot edra fiender utan emot edra
bästa vänner, som hava överhopat eder med skänker, emot
dem, som I så ofta kallat ”cardafehler” eller bröder. I haven
lämnat edra mest avsvurna fiender, ryssarne, pardon och fred
samt tillika skänkt dem allt, vad de behövde till uppehälle
och hemresa, men edra bröder vägren I ett kort anstånd av
tre dagar, som är allt vad jag begärt av khanen och paschan.
Men uppenbarligen ha de beslutat att utlämna Hans Maj:!
i hans fienders händer, vilket strider mot Storherrns order,
som blivit förfalskade.” Detta tal, framsagt med mycken
