SVENSKA FOLKETS RÖST GÖR SIG ÅTER HÖRD. 163

en höna kan vara värd, håller jag alldeles för otroligit. Ty
till sådan myckenhets underhåll har fordrats många tusende
höns, får, oxar, svin, gryn, ärter, ja millioner tunnor spann-
mål allenast, korn och malt att bereda sig dricka utav. Och
måste så hava stått för dem uti var och en provins ståtelige
magasiner inrättade, som jag önska ville för tiden, där det
behövdes, här nu också vore; ty eljest måste en armé crevera.
Vet ej heller och tvivlar mycket därpå, om någonsin uti Sve-
rige på en gång så stor krigsmakt av 100,000 man varit; utan
de största inrättade den souveraine herren och krigshjälten
glorvyrdigste i åminnelse konung Karl den XI. Aldrig haver
en så ständig, reguliair och stark milice före den salige ko-
nungens tid i Sverige varit inrättad. Greve Falkenberg må
mig inga otroliga ting bjuda till att intala. Käre, när levde
en sådan Engelbrecht, som så stora och märkeliga tiug gjort
haver? Aldrig har jag i någon krönika läsit, det i Sverige
haver varit någon konung, som haft det namnet Engelbrecht.
Han måste hava varit en tysker man.»

Greve Falkenberg: »Han har levat vid pass för 300 år
sedan och var en svensk, som drev bort utur riket alla tyskar
och danske, vilke den tiden plågade de svenska och ärnade
göra dem till sine trälar. Och om det intet var en så ständig
och reguliair krigsmakt, som han anförde, så var hon likväl
till antalet så stor, nämligen 100,000:de man, såsom alle våre
historiescribenter därutinnan enhälleligen överensstämma.
Att de ock have varit tappre och gode stridsmän, synes nog-
samt därutav, att de alldeles och i alla actioner nederlade de
tyske och danske, som bestodo allesamman av en reguliair
och väl formerad milice, och drevo dem omsider med härsköld
på en mycket kort tid alldeles utur Sverige bort och bragte
riket och undersåtarne uti deras förre frihet igen.

Hurudane magasiner för hans krigshär varit inrättade, näm-
nes intet om uti historierne. Men där förmäles på ett annat
ställe, att när en dansk general och anförare förnummit, huru
starke dalkarlarne och de andre svenske uti hären voro, och
han intet fann någre magasiner upprättade, frågade han, vad
en sådan myckenhet underhölls och levde utav, och varest
de hade sine förrådshus. Då fick han av folket det till svars,
att de dricka vatten och taga barken av trän, varest de kom-
ma, och baka sig bröd utav. Nu utlät sig bemälte de danskes
