172 SVERIGE BLIR ANFALLET, MEDAN KONUNGEN ÄR BORTA.

dess mindre hågade blevo de också att genom något in-
gripande beslut ådraga sig ansvar. Så begav sig, att stän-
derna till sist åtskildes utan riksdagsbeslut, endast genom
överenskommelse, att lantmarskalken ej vidare skulle sam-
mankalla något plenum.

Men deras excellenser i rådet hade haft det så hett om öro-
nen, att man nog kan förstå, att det var deras innersta tankar,
som Horn uttalade med orden, att han »saldrig längtade efter
någon herredag mera».

Litteratur: Carl Gustaf Malmström, Ständernas utskottsmöte
1710 (Historisk tidskrift för år 1887).
E[rnst] C[arlson], Ett kapitel svensk historia i råds-
kammaren (Historisk tidskrift för år 1889).

Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll: del
XVII; häft. kr. 5: 75.

Robert Mauritz Bowallius, Berättelse om riks-

dagen i Stockholm 1713—1714 (Svenska akademiens
handlingar för år 1847).

Carl Gustaf Malmström, Sveriges politiska historia

från konung Karl XII:s död till statsvälvningen 1772:
del I; häft. kr. 5: —

Karl XII kommer hem.

Karl besluter sig för att lämna Turkiet.

EN 135 mars 1714 hade general Liewen företräde hos
DKarl XII i Demotika. Det var nu länge sedan de två

senast sågo varandra. Det var för tretton år sedan vid
Narva. Sedan dess hade Liewen slagits med ryssarne i Öster-
sjöprovinserna och Finland, alltid med lysande tapperhet,
ej minst i nederlagen. Han redogjorde nu så frimodigt och
klargörande för tillståndet där hemma, att konungen ytter-
ligare stärktes i sin föresats att fara hem, så snart han finge
respengar. Karl tyckte så bra om den hurtige officeren, att
han en dag överraskade honom med orden: »Vi vilja giva
Er befälet över flottan.» Hans Wachtmeister hade nämligen
kort förut avlidit efter att tidigare ha anhållit om att i
anseende till »sina avmattade och dageligen avtagande
krafter uti en ålder av sjuttiotvå år» bliva entledigad från
generalamiralsämbetet.
