Den asiatiska pesten.

entaliska böldpesten till vårt folks värsta plågoris.

Under mer än två och ett halvt århundrade gick man
här i landet nästan aldrig säker för att den fruktade gästen
ej skulle sticka upp sitt hemska anlete och utandas död och
förstörelse. En ansedd forskare från karolinska tiden upp-
räknar ett tjugutal dylika epidemier. Särskilt svårt rasade
farsoten vid mitten och slutet av 1400-talet. Ett hemskt
pestår var också Erik XIV:s sjätte regeringsår, då enligt
Jesper Svedbergs uppgift 18,000 människor avledo och mesta-
dels »begrovos tillhopa på varandra i stora vida grifter, lika-
som man plägar salta fläsk».

I starka och rätt fantastiska färger utmålar biskopen de
förskräckliga tecken och under, som då inträffade i naturen:
»Fåglen, där han i vädret flög, föll neder till jordena och vart
strax död. Så förgiftad var luften. Syntes ock mång för-
skräckelig tecken på alla orter. Djuren lupo tillsammans och
revo varandra till döds. Många jordbävningar skedde. På
himmelen syntes mång förfärlig tecken. Om klara dagen
drogs över hela himmelen såsom blodlakan. Där det stod,
skalv det, bävade och ristade sig, såsom det ville gjuta bloden
neder på jordena. Så att människorna intet annat wvisste,
än den yttersta dagen skulle vara för handena.»

År 1623 blev det ändå värre. Då skall pesten ensamt i
Stockholm ha skördat 20,000 offer. Dessa gamla siffror få
dock tas med rätt stor försiktighet.

Sista gången den hemska gästen besökte vårt land var år
1710. Då hade han i mer än femtio år lämnat oss i fred.
Ett långvarigt krigs olyckor och felslagna skördar hade nu
vållat hungersnöd, och när pesten nalkades, var marken be-

3 LLTSEDAN digerdödens härjningar hörde den ori-
