202 ÖRLIG, PEST OCH HUNGERSNÖD,

de även måste träda i läkares ställe. Ty varken här eller i
Kalmar län fanns någon läkare att tillgå. Det var präst-
männen, som fingo öppna bölder, slå åder och genom sin
örtkunskap söka ersätta bristen på både apotekare och läke-
medel.

På Gottland blevo särskilt Visby med omnejd samt södra
delen av ön härjade av farsoten. I Sproge socken skall be-
folkningen ha nästan fullständigt dött ut, medan grann-
socknen Eista, där man höll sträng gränsvakt med laddade
gevär, fullständigt skonades. Stor förtjänst om vakthåll-
ningen skall församlingens kyrkoherde, Per Persson Lyth,
ha inlagt. Det berättas, att han själv övervakade ordningen
med skarpladdat gevär. Lyth var också karl att hantera
geväret, ty han hade varit en av Karl XII:s bussar, och
krigartagen sutto i honom även sedan han blivit prästvigd.
Så färdades han t. ex. aldrig åkande utan brukade komma
sprängande fram på en vit häst. Sällan var han hemma.
Ofta red han ut på söndagseftermiddagen, så snart hög-
mässan var över, och sedan kunde det hända, att hans
sockenbor inte fingo se honom igen förrän nästa söndags-
middag, då kyrkfolket började skingras, sedan man ledsnat
vid att vänta längre på honom. Då kom han ridande till
kyrkan i höga kragstövlar med sporrar.

En annan f. d. karolin var hans ämbetsbroder i Gothem, Nils
Johansson Lutteman, som i sin ungdom varit dragon.
När han skulle hålla sin inträdespredikan, kom han ridande
till kyrkan iförd stövlar med sporrar, avlossade sina pisto-
ler, en till höger och en till vänster, inför det församlade kyrk-
folket, steg så av hästen, gick in och tog prästdräkten på
och hälsade sin församling. Han skildras av samtida som
sen gudfruktig, from och redlig man».

Under hela den tid, farsoten rasade på Gottland, fanns
där varken läkare, fältskär eller apotekare.

I Skåne tycks eländet ha varit nästan ännu värre än i
något annat landskap, vilket väl sammanhänger med de
stora truppsammandragningar, som kriget medförde där.
I Malmö dog över hälften av den mantalsskrivna befolk-
ningen; en fjärdedel av husen i staden voro utdöda, och en
hel gata stod öde. Där liksom i Stockholm var allmänheten
