DEN ASIATISKA PESTEN. 207

och anskåda; såsom förfarenheten betygar ske pläga, när
man anser en surögdan: att man därav bekommer samma
bräck, värk och fel».

Råttorna följa gärna med sädesforor och andra livsme-
delstransporter utefter de stora landsvägarna. Säkerligen
ha dessa djur också under peståret 1710 hängt med de stora
livsmedelstransporterna för arméns räkning. Och när lands-
hövdingen i Västerås i en skrivelse till regeringen påpekar
den stora fara, som var förenad med »skronoräntors och kyrk-
tiondens uttagande, helst allmogens säckar och deras ut-
tömmande och ristande kunna någon skadelig smitta med
sig föras, så är han bra nära det resultat, som framgår av
senare tiders rön, att exkrementer från råttor, som frossat
på spannmålen, kunna vara inblandade i denna och innehålla
pestbaciller.

Landshövdingen i Kopparbergs län klagar också över att
bönderna från Västmanland tillåtits att som vanligt få av-
yttra sin spannmål inom länet med den påföljd, att de san-
stuckit en och annan ortx, trots den stränga kontroll, som
eljes hållits. Det var tydligtvis återigen råttorna, som följt
med spannmålslassen. Mot dem hjälpte varken, att man
rev upp Brunbäcks färja, eller att man höll dragoner och
soldater från bergslagsregementena att patrullera vid läns-
gränsen.

På råttorna som smittobärare kommer man också att
tänka i samband med det förhållandet, att Bergslagen av
ålder ansågs skyddad mot pesten: det är ju en känd sak, att
råttorna sky svavelrök. Men det var ej blott till lands,
som råttorna förde fördärvet med sig; även sjövägen spreds
farsoten mestadels med dessa vidriga djur — det är alltid
misstänkt, när skeppsråttorna dö i massa.

För att smittan skall få riktigt rotfäste på en plats, förut-
sättes emellertid en snuskighet, som våra dagars hygien
lyckligtvis gjort nästan otänkbar. Såsom nämnt, var det
också i de smutsiga fattigkvarteren, som pesten härjade
värst år 1710. Där frodades naturligtvis också ohyran, och
där blevo säkerligen en hel del pestkadaver liggande på
gatorna, där de voro ett »gefundenes fressen» för hungrande
råltor.
