212 ÖRLIG, PEST OCH HUNGERSNÖD.

förmå tillbörligen upptukta och hålla sine barn vid scholar
och academier.»

Redan i slutet av år 1701 yttrade Jesper Svedberg om
prästerskapet i sitt stift: »De stackars kaplanerna se sina
drängar utskrivas till soldater, vadan de själva måste köra
ved och plog, tröska säd och hålla stallet rent. Jag har själv
sett gamla gråhåriga präster driva oxarna för plogen och dess-
emellan av maktlöshet liggande på åkern. Månge förmå ej
hålla sig kappa och prästekläder utan nödgas sälja dem,
kanske bibeln ock, för att kunna utreda soldat eller dragon.»
När tillståndet var sådant bland prästerskapet, som ju var
en jämförelsevis lyckligt lottad samhällsklass, hurudant skul-
le det då vara bland menige man?

Om ridderskapets och adelns medlemmar heter det i
utskottsmötets skrivelse, att de voro bragta till fattigdom
och gäldbundna, »varav nödvändigt följer, att de intet kunna
med det eftertryck tjäna sin nådigste överhet, som deras vilja
och skyldighet fordrars. Ej heller mäktade de för medel-
löshets skull uppföda sine barn i studier och andra deras
stånd tjänlige övningar och vetenskaper, mindre att kosta
på dem på några resor, som eljest mycket uppmuntra goda
och kvicka sinnen. »Allt detta lärer föra över riket en sådan
skada, att den intet står att bota eller i lång tid att över-
vinna, utan lärer allt stanna uti ett mörker, om icke dumhets.

De fyra stånden slutade sin långa klagoskrift med att fram-
hålla den sanningen, att »där undersåtarne äre förmögne och
rike, där är ock överheten rik och mäktig, och att den säkraste
skattkammaren är undersåtarnes välstånd, ty där förvaras
skatten säkrast och är alltid, när så behöves, genom billige
vägar att tillgå». Därför hoppades de, att »Hans kongl.
Maj:t ville av kongl. nåd och mildhet tänka på sine under-
såtares upprättelse utur sin nöds.

Mycken klagan över krigets förbannelse förspordes även
vid andra tillfällen vid sidan av en beundransvärd offervillig-
het. När ståndsdragonregementet för Skåne, Blekinge m. fl.
landskap år 1712 skulle ånyo uppsättas, sammankallade
landshövding Adlersten »ståndspersonerna» i sitt län för att
höra deras mening i saken. Till detta möte samlades ridder-
skapet och adeln, prästerskapet, kronans tjänstemän samt
