HUR SVENSKA FOLKET ELJES HADE DET. 221

Nu visar det sig emellertid, att redan under de svåra miss-
växtåren 1696 och 1697 blevo 300 gårdar öde. År 1700 blev
emellertid skörden god, och då nedgick ödeshemmanens antal
till 240 för att sedan ytterligare minskas något eller stiga
igen alltefter skördarnas beskaffenhet. Under åren 1710
och 1711 steg det till 259, fastän skörden bägge åren var
rätt god. Men det berodde på att länet nu fick starkare kän-
ning av kriget, framför allt genom inkvarteringar och genom-
tåg av krigsfolk under kriget med Danmark. Samtidigt hem-
söktes länet av pesten, som dock här gick jämförelsevis skon-
samt fram.

År 1716 ställdes särskilt stora fordringar på Älvsborgs län,
ty nu hade Karl XII beslutat att genom ett hastigt angrepp
på Norge tvinga Fredrik IV till fred,! och länet fick därför
stark känning av inkvarteringar och trupptransporter. Under
sådana förhållanden märktes det så mycket mer, när skatte-
bördorna samma år ökades; och detta förhållande avspeglar
sig däri, att ödeshemmanens antal växte till 265. Och under
år 1717, vid vars början en mängd bönder ledo brist både på
utsäde och på andra tillgångar, inträffade äen största ökning
i ödegårdarnas antal, som förekommer något år under det
stora nordiska kriget: det steg för länets västgötadel från
256 till 284 — för Dalsland saknas uppgifter från denna tid.

Skaraborgs län hade ej på långt när så många ödeshem-
man som Älvsborgs län, Östergötland ej heller. Men för-
hållandet mellan ödeshemmanens antal vid krigets början
och vid dess slut är ganska lika i dessa tre områden.?

x

Märkvärdigt är det, att ödesmålen ej tillväxte i antal
mer än som skett. Men det egentliga Sverige hade ju
också, frånsett det danska infallet i Skåne samt ryssarnes
brandskattning i Norrland och på Gottland, förskonats från
krigets svåraste lidande: att behöva bli krigsskådeplats.

Ökningen av ödeshemmanens antal under år 1717 väckte
konungens bekymmer. För att hindra uppkomsten av ytter-

1 Se sid. 243. — ? Liknande äro resultaten av undersökningar rö-

rande Kopparbergs län och Uppland (Karolinska förbundets årsskrift
för 1918 och 1919).
