240 EFTER HEMKOMSTEN.

stantinopel, och samtidigt avsändes 10,000 gevär på Levan-
tiska kompaniets 32-kanonfartyg Patrioten, vilket även förde
en del andra varor ombord. Men på vägen förolyckades
Sverige söder om Cadiz. Turkarne blevo emellertid så förtjusta
i den vackra Patrioten, att de erbjödo sig att taga fartyget
med dess last som ersättning för Sverige. Av de återstående
gevären översändes sedermera en del till Konstantinopel,
men 13,000 stycken blevo slutligen efterskänkta av turkiska
regeringen.

Litteratur: Ernst Carlson, Sverige och Preussen 1701—1709

(Historiskt bibliotek för år 1880).

B. Lundberg, De diplomatiska förbindelserna mellan
Sverige och Preussen 1709—1715.

B. Lundberg, Sverige och Preussen 1715—1720.

S. Schartau, Förhållandet mellan Sverige och Han-
nover 1709 —1715.

Per Sörensson, Sverige och Frankrike 1715—1718.

Karl XII har planer på att gå mot
Köpenhamn.

tion, som förfogadeöver Rysslands, Sachsens, Preussens,

Hannovers, Englands och Danmark-Norges stridskrafter.
Men till den ensammes lycka besannade sig den gamla er-
farenheten av hur svårt det är att få en allians att hålla ihop.
De förbundna hade var och en sina egoistiska intressen atlt
bevaka och kunde därför icke ena sig om något gemensamt
positivt mål för sina militära operationer. Deras krigföring
vidlåddes också, trots deras imponerande sammanlagda
styrka, av planlöshet och svaghet. De utnyttjade icke det
militära övertag, de vunnit över Sverige i och med det att
dess sista fältarmé blivit fången tillsammans med dess
ypperste fältherre, han som under konungens frånvaro varit
själen i det svenska försvarsväsendet. En lång tid framåt
efter Tönnings kapitulation fingo diplomaterna mera att
betyda än fältherrarne. Sverige fick alltså en tids frist att
samla nya krafter.

l :NSAMT stod det hårt ansträngda Sverige mot en koali-
