250 EFTER HEMKOMSTEN.

väl, fast styckekulorna flyga ibland oss som tjockaste. Vi
ligger här vid en stad och belägrar honom, som heter Kri-
stiania, som är huvudstaden för Akershus län. Gud hjälp
oss i Jesu namn att få honom in! Gud vare ära: vår nå-
dige konung är med oss, och jag har haft den äran att
varit på ordinans hos honom. Gudskelov jag står mig helt
väl. Jag har köpt mig en dröglädershud,' som jag har
låtit gjort mig stövlar och skor av; nu drar jag upp stöv-
larna och går på källaren och dricker din skål i ett glas
vin, min lille vän. Sörj intet för mig! Jag har ingen nöd.
Nu kommer mitt gamle ord igen: det är ingen konst att
regera och dundra hemma, men här är helt annat leverne,
fast somlige tycka det går på med dem, att de skola hava
den vita snöfamnen till säng. Jag är så väl vander därvid,
att jag har intet ont därav. Jag skriver fuller dig min
lella vän, men give Gud, att intet mina små barn skola
med gråtande ögon bedja en annan uppbryta brev! Gud
give att jag finge veta, huru det är gånget med dig och
din svåra resa, som dig förestod! MHälsa Kirstia lella, och
förgät intet min lelle gosse, och bed henne akta väl honom,
så skall hon få socker, när jag, vill Gud, kommer hem.»

Återtåget.

Med hjälp av de förstärkningar, som snart borde in-
träffa från Danmark, hoppades norrmännen att inringa
den oförvägne svenske konungen och hans armé. Den
5 april anlände 5,000 man danska trupper till Fredriksstad.
I och med det att en dansk eskader ankommit till Norge,
stod det klart för Karl XII, att den svenska transportflottan
icke skulle vara i stånd att framtränga dit. Isen på Kri-
stianiafjorden gick nu också upp, och följaktligen kunde även
Akershus” fästning erhålla undsättning sjöledes. Det var
hög tid för honom att draga sig tillbaka till Sverige. Och nu
var det, som norrmännen räknade på att få honom i säcken.

Men Karl XII var inte så lätt att fånga. Natten mellan
den 18 och 19 april bröt han upp från Kristiania och skyndade

1 Narvläder.
