254 EFTER HEMKOMSTEN.

med Halvord avsändes fyra andra budbärare, men Halvord
var den ende, som kom fram — de andra fyra blevo på
vägen uppsnappade av fienden.

Sedan fick han återvända till Kristiania med ett brev
från befälhavaren för det dalsländska folkuppbådet, överste-
löjtnant Brinck, vari denne underrättade general Mörner om
Aschebergs reträtt från Norge. Halvords förslagenhet blev
nu satt på kinkiga prov, men han klarade sig fint. Klädd i
svensk soldatdräkt lyckades han utan äventyr ta sig fram
till Glommen. Men som stranden där stupade brant ned i
vattnet, knöt han ihop en kedja av vidjor, som han band
i ett träd och ämnade begagna till stege, så snart han finge
syn på någon, som kunde sätta honom över. Så kom där
en norsk gumma roende med dricka, som hon skulle sälja
till sina krigande landsmän. Då hon fick höra mannen ropa
där uppifrån berget, svarade hon: »Hussen d&eveln er du for
en, som sidder deroppe og gal goko?» Halvord svarade: »Jag
är en svensk överlöpare, som vill till norska armén, och på
mig kan du förtjäna mycket mer än på ditt öl.» Gumman
kom intresserad närmare och frågade: »Men hussen develn
ska du komme der udfore, faer?» Det fick hon se i blinken.
Då kom det ur henne: »D&veln hakke mig, ere de svenske
knekter verre end de norske gedder?.»

När Halvord kom ned i båten, stack han till gumman
en slant, och så fortsatte hon att ro längs älven. Därvid
kommo de nära en udde, som sköt ut från andra stranden.
Då började Halvord klaga över en svår »Mavepine» och
förklarade för gumman, att hon måste sätta honom i land.
Men han bad henne så vackert att vänta, tills han uträttat,
vad han hade att göra där. Hennes hjärta bevektes också,
och hon satte honom i land. Men sedan var det Halvord,
som gav henne på båten.

När han hunnit ett stycke vidare, blev han upptäckt av
en norsk kunskapare, som övertalade honom att föra Brincks
brev till Fredriksstens fästning och låta kommendanten ta
avskrift därav. Sedan detta skett, lovade Halvord kom-
mendanten att få skriva av även det svar, han erhölle av
kung Karl. Dårpå förseglades brevet till Mörner, och Hal-
vord fortsatte med det viktiga papperet till Kristiania.

1 Getterna.
