FÅLTTÅGET MOT NORGE ÅR 1716. 263

Karls närvaro skulle snart behövas på annat håll. Peter I
och Fredrik IV hade nämligen kommit överens om att
genomföra en plan, som tsaren länge närt: att genom ett
angrepp på det egentliga Sverige tvinga Karl till fred. Till
den ändan skulle man nu vid lägligt tillfälle landsätta be-
tydande ryska och danska stridskrafter i Skåne.

I avvaktan på hur händelserna skulle utveckla sig för-
lade Karl XII tills vidare sitt högkvarter på svenska sidan
nära norska gränsen och höll danska regeringen i spänning
genom att stanna kvar där ända till slutet av augusti, då han
for ned till Skåne och på vägen gjorde en avstickare till
Vadstena slott för att träffa sin syster.

Litteratur: Oswald Kuylenstierna, Karl XII:s fälttåg i Norge

1716 (Illustrerad militärrevy för åren 1905 och 1906).

Johan August Lagermark, Karl XII:s krig i Norge
1716 (Uppsala universitets årsskrift för år 1883).

J. O. Wahl, Felttogene 1716 og 1718.

Thure L. Langer, Anteckningar om Carl XII:s besök
i Dalsland åren 1716—1718; häft. kr. 1: —

Oswald Kuylenstierna, Karl XII i Dalsland (Tu-
ristföreningens årsskrift för år 1917).

Wm Carstensen og O. Liätken, Tordenskiold. Po-
pulerhistorisk Fremstilling.

A. Ham marskjöld, Om Tordenskiold och svenskarne
(Historisk tidskrift för åren 1890 och 1891).

Karl XII i Vadstena och Lund.

ÄR Karl X II kom till Hjo, var Vättern i fräsande ilsket

N. humör. Men »Hans Maj:t satte sig», berättar Nordberg,
»helt inkognito på en liten öppen fiskare-båt, havandes

ingen mera med sig än den enda karlen, som skulle ro. Denne
stretade länge emot och ville intet lägga ifrån landet, efter icke
allenast vinden var emot utan ock väderleken regnaktig, kall
och besvärlig och dessutan är bekant, att Vättern den tiden
på året .kastar sig gemenligen högt, varandes alltså farligt
för större fartyg, än mer för en liten rankog båt. Men Hans
Maj:t obligerade! honom med penningar och löften, att han

! Förmådde.
