KARL XII I VADSTENA OCH LUND. 265

hoppades nu, att denna händelse vore ett gott förebud till
att konungen begynte vänja sig vid att vara i fruntimmers-
sällskap.

Sin vana trogen arbetade Karl även här oförtrutet i riks-
vårdande angelägenheter. Redan klockan 3 på morgonen
började föredragningen av regeringens ärenden, och den kunde
hålla på till 7-tiden. Efter middagen började den igen och
räckte ända till kvällen. Den enda rekreation, konungen un-
nade sig, bestod i dagliga ridturer utåt skånska slätten.

Länge dröjde det ej, förrän han hedrade universitetet med
ett besök. Som där på svarta tavlan i hörsalen stod alge-
braiska ekvationer, fick professorn i matematik tvärt hålla
en föreläsning över dem. Sedan ville Karl höra en disputation
och frågade, om inte någon av de tillstädesvarande profes-
sorerna »ville stiga upp i katedern och orera». Då tog Johan
Jakob von Döbeln! mod till sig och uppträdde med en tes
om sinnesförnimmelserna. Vid alla akademiska högtidlig-
heter var konungen närvarande. En del föreläsningar åhörde
han också, bl. a. av den framstående filosofen Andreas
Rydelius, han som ensam bland universitetets lärare uppe-
höll undervisningen under den tid, pesten härjade. Då flytta-
de han med sina lärjungar från by till by undan farsoten.
Sina föreläsningar höll han efter tidens sedvana på latin,
men då Karl frågade honom, om filosofiska ämnen ej kunde
behandlas på svenska, »till nationens heder», lovade han
försöka. Han höll också sitt ord, då han på modersmålet
nedskrev sitt stora arbete »Nödiga förnufftz öfningar för all
slags studerande ungdom, som wil hafwa sunda tankar».

Bland berömda män, som nu kommo ned till Lund för
att uppvakta konungen, märkes Jesper Svedberg, som nog
kunde ha skäl att tro, att han inte var så värst väl anskriven
hos envåldshärskaren. Vid riksdagen 1713—14 hade han
nämligen varit bland dem som, för att tala med en äldre
historieskrivare, »velat unna Karl X II en tids tjänstledighet».
Biskopen blev dock vänligt mottagen, om också den skarp-
synte iakttagaren kunde märka en viss reservation i konun-
gens hållning mot honom. På första adventsöndagen fick
han predika för konungen om tecknen i sol och måne. Men

1 Se sid. 76.
