KARL XII I VADSTENA OCH LUND. 269

skinkonstruktör vid Stjärnsunds bruk. Men tack vare Karl
X II skulle hans snillegåvor få komma till sin fulla rätt. I
ett brev till Nikodemus Tessin, den store sriksbyggmästaren»,
skriver Feif: »Hans Maj:t har aldrig förr än nu vetat, att han
hade en sådan man i sitt rike, och beklagar mycket, att han
i så många år har måst gå fåfäng.» Karl menade, att »man
får en sådan man intet i många sekler; och därför bör han
nyttjas, så länge han lever och har krafter att arbeta».

Med stort intresse tog konungen del av alla Polhems
förslag om kranar, pontoner, tröskmaskiner samt kvarnar,
avsedda att användas i fält. Sin vana trogen att in i minsta
detalj överse allt, som rörde arméns utrustning, granskade
Karl också sorgfälligt Polhems projekt, och här och där
hade han en ändring att föreslå. Feif meddelade Polhem,
att Hans Maj:t läst igenom en uppsats om åtskilliga uppfin-
ningar »med sådant behag, att Hans Maj:t strax befallte mig
skriva Herr direktören till, att han så snart, som någonsin
görligit är, nu i förstone skall förfärdiga de på hosgående
uppsats nämnde maskiner och modeller». Statskontoret skulle
få befallning att ställa nödiga medel till uppfinnarens för-
fogande. »Alla de inventioner, som stå på uppsatsen, behaga
Hans Maj:t över måttan väb, fortsätter Feif, och konungen
önskade bara få läsa beskrivningar över flere sådana. Trösk-
maskinen fann Hans Maj:t särskilt vara »makalös nyttig».
Polhem kunde aldrig skriva för långa brev om dylika saker.
Hans Maj:t läste själv med nöje igenom dem. Feif försäkrar
också: »Jag skall sörja därföre, att Herr direktören intet
skall förgå lusten till att tänka på flere nyttiga saker.
Hans Maj:t är därtill mycket benägen, medan Hans Maj:t
har en särdeles lust till mekaniken.»

I Lund fick Karl nu lära personligen känna den märklige
mannen, och här gjorde dessa bägge snillen gemensamt
upp planer att hjälpa Sveriges näringar och handel ur
det lägervall, vari kriget bragt dem. Ett av resultaten
blev, att Polhem genast fick taga itu med det väldiga ar-
betet på Trollhätte kanal.

Karls närvaro i Lund drog även dit en hel del folk av olika
nationaliteter, och det såg rätt brokigt ut på den lilla lär-
domsstadens gator. Där lade man bland annat märke till
