274 EFTER HEMKOMSTEN.

höra det, blev han inte alls tacksam, förty alla ryssars själv-
härskare hade hellre velat äta som privatman på ett värds-
hus. Sina känslor lade han oförtydbart i dagen, när han fick
syn på sin kock. Honom tog han och »pryglede brav av»
med sitt långa, grova spanskrör.

Till sist fann sig dock tsaren i sitt öde men var fortfarande
sur och började festmåltiden med att äta ensam. »Han såg
ut;, skriver vår sagesman, »som en underofficer eller rättare
sagt som en bödel. Han var högväxt, klädd i en ”skiden blaa
Kledeskledning med mässingsknappar, hade en stor, bred
hirschfängare som ett bödelssvärd vid sidan men såg för
resten inte illa ut.»

Middagen var snart överstökad, och omedelbart därefter
gav sig tsaren med sitt följe ned till stranden, där en segel-
båt låg redo att föra honom ut till hans flotta. »På vägen
från slottet fick en och annan, som vågade komma honom
för nära, smaka hans käpp.»

Den 6 juli anlände Peter med sin flotta till Köpenhamn.
Där roade han sig bland annat med att företaga en ritt upp
till toppen av Runde Taarn och ner igen, ett företag, som
dock är mer märkligt som originell idé än som sportsbragd,
eftersom vägen upp går i en jämn och ganska lindrig slutt-
ning.

Emellertid dröjde och dröjde det med transporten av de
övriga 18,000 ryssar, som skulle uppträda i det stora krigs-
skådespel, där vårt land skulle få nådestöten. Det var,
som sagt, Danmark, som åtagit sig att föra dem över från
Mecklenburg. Men Fredrik IV hade icke tillräckligt med
transportfartyg för att föra över en så stor armé på en gång.
Och taga den i flere omgångar ville han inte, ty han saknade
pengar till att under mellantiden föda de ärade gäster, som
anlänt: Sina sista resurser hade han måst kosta på det ännu
nödvändigare företaget att undsätta norrmännen med trup-
per och krigsförnödenheter på våren. Så hade Karl XII:s
företag mot Norge ändå ej varit förgäves.

Nu gick vecka efter vecka under väntan på att från Preussen
få hyra de felande transportfartygen. Iseptember blevo änt-
ligen de ryska stridskrafterna överförda till Själland. Men
under tiden hade vänskapen mellan Peter och Fredrik hunnit
svalna högst betydligt. De hade fått se alldeles för mycket
