276 EFTER HEMKOMSTEN.

vilka härjningar skulle ej höststormarna kunna anställa
under de mörka nätterna! Ja Peter började rentav tro,
att England och Danmark haft illistiga avsikter med att
uppskjuta angreppet till en så sen tid på året — de hade na-
turligtvis helt enkelt velat störta hans här i fördärvet.

Så gick den då om intet, denna storartade föreställning,
som hade kostat Danmark så mycket pengar.

Att tsaren så bra kände till Karl XII:s försvarsåtgärder
berodde dels på hans egna rekognosceringar utmed skånska
kusten, dels på ett väl utvecklat spioneriväsen. Ett par
ryska spioner i Sverige blevo vid denna tid oskadliggjorda,
men en av de mera förslagna, tysken Henrik Hölterling,
fick ostörd bedriva sin trafik hela landet över och gjorde
sig litet varstädes underrättad om krigsmaktens styrka,
fästningarnas beskaffenhet och folkets motståndskraft. Den
»allerunderdånigste relation» om sina rön, som han ingav
till tsaren i Köpenhamn, finns bevarad i danska riksarkivet.

Det allmänna tillståndet i Sverige fann Hölterling eländigt.
SAv unga och till krig fullt dugliga bönder finns i det riktiga
gamla Sverige föga mer att tillgå, varför resande därstädes
merendels skjutsas av små barn eller av kvinnor», säger han. —
Bland sevärdheter, som man var artig nog att förevisa för
den intresserade trämlingen, var Karlstens fästning — sven-
skarne tyckas ha varit sig lika i alla tider. Hölterling kom
också i beröring med en del framstående svenskar, general
Meijerfeldt bland andra. Får man tro hans egen redogörelse,
så skall han under ett gemytligt samtal ha lockat ur gene-
ralen, hur stor den svenska armén i Skåne på pricken var.
Uppgiften får emellertid stå för Hölterlings räkning.

Under sådana förhållanden hjälpte det ej mycket, att Karl
RKXII sökte hindra fienden från att få kunskap om rustningarna
i Skåne, i det han förbjöd allt vad båtar hette att lägga ut från
hamnarna vid Sundet, ja t. o. m. lät befalla fiskare och andra
åbor vid stranden att flytta längre in i landet och hålla sig
där, så länge sommaren varade. Ingen skulle ens få gå ned
till stranden för att se om sin båt eller fiska. Danskarne
hade också flere gånger rekognoscerat utmed kusten, stigit
i land och överrumplat strandvakter och förhört dem.

En som naturligtvis nu höll sig framme på sitt vanliga
oförväget närgångna sätt, var Tordenskiold. En dag, då
