282? EFTER HEMKOMSTEN,

lar dömd att mista livet. Men återigen räddade han sig genom
rymning.

Någon tid därefter dök han upp i Paris, där han genom
svenska beskickningens ingripande blev kastad i fängelse.
Men tack vare förböner av några inflytelserika engelsmän,
tillhörande Stuartska partiet, lyckades det att av konung
Fredrik I i Sverige utverka, att Norcross blev innesluten i
den allmänna amnesti, som utfärdades vid konungens tron-
bestigning 1720. Själv gick han emellertid höga vederbörande
i förväg och vechapperade ur häktet>.

Han var nu en kortare tid i tsar Peters tjänst, men freden
med Sverige 1721 gjorde slut på hans utsikter att kunna
uträtta något i Ryssland. I stället blev han tagen till nåder
igen av 'svenska regeringen, som räknade på att kunna an-
vända den illmarige äventyraren för en expedition till Mada-
gaskar.! Planen gick dock upp i rök, och Norcross var över-
flödig i Sverige. Han överhopar nu regeringen med böne-
skrifter om någon befattning eller om underhåll. Och se:
han får verkligen 400 daler s. m. ur den fattiga svenska stats-
kassan, vilket av konung Fredrik motiveras med att »eljest
torde han åter gå till tsaren; och det kan skada vårt verk mer,
än den lilla summan importerar”».

Med de 400 dalerna på fickan lämnade den forne kaparen
vårt land och begav sig till Danmark på lejdebrev, som han
erhållit genom danska sändebudet i Stockholm. I Köpenhamn
gjorde han sig viktig för konung Fredrik IV men lyckades
icke övertyga Hans Maj:t om värdet av de projekt, han
framlade, utan blev ålagd att förfoga sig ur landet inom 24
timmar. Sedan levde han ett par år i Holland och Frankrike.

Under tiden följde han emellertid uppmärksamt de poli-
tiska förhållandena i Norden, och år 1726, då man i Köpen-
hamn befarade angrepp av ryska flottan, ansåg han tiden
vara mogen att återigen erbjuda danske konungen sin tjänst.
Han var alltså djärv nog att åter dyka upp i Köpenhamn.
Men det skulle han inte ha gjort, ty stadens kommendant,
som hade kaparen i gott minne, lade sig till med honom
och inspärrade honom i Köpenhamns citadell.

Det tjänade dock inte mycket till. En vacker dag bröt han

1 Se sid 288. — ? Är värd.
