KAPARE OCH SJÖRÖVARE. 289

dem gramse, så vore deras begäran att få sin säkerhet i Sve-
rige.»

I juni 1718 anlände två agenter från Madagascar till Ström-
stad för att driva underhandlingar med konungen av Sverige.
De försäkrade, att deras kamrater voro besjälade av en all-
varlig föresats att upphöra med sitt hittillsvarande yrke och
bliva goda människor, blott någon europeisk potentat ville
taga hand om dem och låta de f. d. sjörövare, som så önskade,
bosätta sig i deras beskyddares eget land. Och eftersom de
aldrig fått tillfälle att plundra något svenskt fartyg och följ-
aktligen ej hade att frukta Sveriges hämnd, så vore detta
en anledning för dem att vända sig hit. En annan lågei Karl
X II:s hjältebragder, om vilka ryktet framträngt ända till
dem och fyllt dem med beundran. Om den summa, de ville
betala, gjorde agenterna antydningar, som lovade ett par
tre hundra millioner kronor.

Nå, pengarna kunde ju alltid vara bra att ha i dessa bistra
tider, och kunde man bidraga till madagascariternas bättring
och omvändelse från sitt fribytarliv, så mycket bättre. Vad
som i alla händelser kunde ge ett berättigande åt att Sveriges
konung gjorde sig till de forne sjörövarnes protektor var,
att man kunde anlägga en koloni på Madagascar. Sedan
torde en inkomstbringande handel, ostörd av sjörövarne,
kunna därifrån drivas på Indien.

Karl XII gav också förslaget sitt bifall och utfärdade ett
pardonspatent, vari han lovade anvisa herrar f. d. pirater be-
kväma boningsplatser i Sverige med uttryckligt förbehåll,
att de skulle upphöra med sitt forna yrke. Han förklarade
tillika, att han icke ville mottaga några penningar av dem,
utan fordrade blott, att de skulle insätta en del av sin för-
mögenhet i publika fonder i Sverige; av dem skulle de få upp-
bära ränta lika med Hans Maj:ts övriga undersåtar.

På förslag av sjörövarnes deputerade beslöts också, att de
pirater, som stannade kvar, skulle bosätta sig på ön S:te
Marie och hålla den Sveriges krona tillhanda i och för handel
på Ostindien. Karl XII:s planer gingo ut på att de forna
sjörövarne skulle å svenska kronans vägnar få monopol på
denna handel och till den ändan bilda ett handelskompani,
som skulle lyda direkt under konungen.
