304 EFTER HEMKOMSTEN.

ny och respektingivande armé. Det var väl åsynen av
detta påtagliga resultat av den allrådande ministerns verk-
samhet, som i första hand ingav Hans Maj:t vad Görtz själv
kallar »den nådiga fördomen, att ingenting kan göras väl
eller ordentligt utan min närvaro».

Men när million efter million av dessa nödmynt, »Görtz-
dalrar», som de kallades, rullade ut över landet, förstod litet
var, att kronan aldrig skulle förmå lösa in denna massa slan-
tar. Köpmännen började begära mera för sina varor, om
dessa skulle betalas med nödmynt, än om de finge »riktiga
pengar. »Görtzens gudar» började visa sig maktlösa. Då
måste konungen påbjuda, att den handlande, som så treds-
kades, skulle mista varan och erlägga böter till ett belopp
av fyra gånger varans värde. Maximipris åsattes flere varor

för att hålla myntets värde uppe. Särskilda personer utså-
gos att hålla uppsikt över påbudets efterlevnad. Ja, det
gick snart så långt, att silvermynt förbjödos i handeln. Allt
silver, både myntat och omyntat, måste överlämnas till kro-
nan — i utbyte mot nödmynt! Likaså lade konungen be-
slag på allt järn och ersatte det med nödmynt. På samma
sätt handskades regeringen med en hel del annan enskild egen-
dom. Det var, som om ingen enskild äganderätt mer fanns;
hela riket behandlades som en belägrad stad, där alla en-
skildas egendom måste användas till det gemensamma kriget.

Så tillkommo nya skattepåfund, en ny överflödsförord-
ning, som stadgade dryga avgifter för bruket av sidenkläder,
pälsverk, guld- och silverprydnader, finare hattar, vagnar, te,
choklad m. m. samt ett påbud om tvångslån under den vackra
omskrivningen: »Kungl. Maj:ts öppne påbud, huru pupillers
samt kyrkors, scholars och fattighus-medel med fullkomlig
