HUR GÖRTZ SKAFFADE PENGAR TILL KRIGET. 305

säkerhet till sex procent skola och kunna fruktbare göras.»
Det började sålunda:

» Vi Karl med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes ko-
nung etc., göre veterligt, att Vi ogärna förnummit, hurusom
tid efter annan fader- och moderlöse barn och pupiller samt
kyrkor, scholar och fattighus mycket kommit att lida och
råkat uti store vidlöftigheter, dels därigenom att man ej bru-
kat behörig och nogsam försiktighet med deras kapitaler och
interessen,! dels ock att man i mangel av? behörig säkerhet
icke haft lägenhet att sätta deras penningar på interesse utan
måst lämna dem, till deras största skada, ofruktbare. Men
nu hava samteliga Våre trogne ständers till kontributions-
och upphandlingsverket befullmäktigade med Vårt nådige
samtycke uppfunnit och anvist en säker tillräckelig fond och
grund, varuppå alla både inhemske och främmande deras
kapitaler med fullkomlig säkerhet till sex procent fruktbare
göra kunna, den Vi ock med goda och nöjaktiga privilegier
benådat och försett. Så have Vi efter moget övervägande och
i följe av det Oss åliggande högsta förmynderskapet, som för-
binder Oss att bära en noga omsorg för sådane medlidan-
värde personer och menigheter, i nåder velat allvarligen för-
mana och anbefalla alla förmyndare, kuratorer, kyrko-,
schole- och fattighusinspektorer och föreståndare, att de
strax efter denne vår nådige förordnings publikation icke
allenast till Våre samtelige ständers förordnade fullmäktige
inleverera alla dem således anförtrodde medel, som icke redan
i banken eller på andre dylike publique fonder äro insatte,
utan ock allt vad de till sine omyndigas och kommuners bästa
här och där på ränta utlånt genast uppsäja samt det, om
icke förr, dock åtminstone innan ett halvt års förlopp på
ovannämnde fond och grund inleverera.»

Verkställigheten av detta påbud gick emellertid mycket
trögt, och konungen måste t. o. m. sedan medge vissa lind-
ringar.

Tio dagar före sin död påbjöd konungen den mest tyngan-
de av alla skatter till kronan, den beryktade sjättepennings-
avgiften. Den innebar, att alla ståndspersoner skulle till
kronan överlämna en sjättedel av »sin förmögenhet i reda

1 Räntor. — 2 I saknad av.
