316 EFTER HEMKOMSTEN.

hade nämligen måst helt och hållet nyuppsättas först efter
kapitulationen vid Perevolotjna och sedan efter kapitulatio-
nen vid Tönning, och därefter hade det lidit nya kännbara
förluster på en sjöexpedition. Medelåldern visar sig här vara
27—28 år. Mycket sällan finner man någon soldat äldre än
40 år och ingen yngre än 19. Även på de andra regementen,
vilkas rullor undersökts, äro avvikelser från dessa ålders-
gränser mycket sällsynta, och medelåldern växlar mellan 23
och 28 år. Av anteckningar i rullorna framgår, att vederbö-
rande mönsterherrar alldeles icke varit rädda för att rata
föreslagna rekryter. Anteckningarna sådana som »Karlen
för gammal, avskedas» eller »>Karlen för liten, kasseras» äro
ej sällsynta.

Fryxell har även beträffande trossdrängarnes ålder en upp-
gift, som är felaktig. Han påstår, att man för trossens trans-
porterande »började i synnerhet 1718 utskriva både hästar
och ungdom, den senare från tio till femton eller aderton år;
och anställdes jakt efter sådana tiggargossar, som möjligtvis
kunde begagnas för ifrågavarande ändamålb.

Här föreligger sannolikt en förväxling med de s. k. var-
geringskarlarne, vilka bönderna anskaffade för att tjäna
som reservmanskap åt vederbörande rotes soldat. Vargerings-
karlarne, vilka alltså voro avsedda att först i en framtid göra
xrigstjänst, voro i allmänhet helt naturligt åtskilligt yngre
än soldaterna. Den vanliga åldern var 17—18 år, men stun-
dom förekom 12—135 års ålder, ja i ett fall har Stille t. o. m.
påträffat en 10-årig vargerings-skarb. Nu finner man av
rullorna, att vargeringskarlar stundom tagits till trosskuskar,
men i alla de fall, som Stille konstaterat, har det varit fråga
om vuxna karlar, undantagandes ett enda, då en tolvåring
fick göra tjänst som trossdräng.

Ett ytterligare bevis på att det icke var någon botten-
skrapning av krigsfolk, som nu behövde göras, har man däri,
att alla hantverksgesäller voro befriade från krigstjänst,
sundantagandes de, som tvärtemot konungens allmänna för-
bud ville änteligen hålla sin frimåndag. Evar sådane attra-
perades! på krogar, källare eller sina härbärgen, voro de
självskrevne att följa värvarne åt:, säger Nordberg.

1 Ertappades.
