KARL XII:S SISTA FÄLTTÅG. 317

En elitkår hade konungen skapat på hösten 1716, då
han upprättade »Kungl. Maj:ts drabant- och livskvadrom,
som var avsedd att ersätta den namnkunniga drabant-
kåren. Till denna trupp uttogos 360 de yppersta ryttarne
inom de indelta kavalleriregementena.

Kort därefter uttogos vid varje indelt infanteriregemente
12 man ur vart kompani att bilda en grenadjärkår. Gre-
nadjärerna! »skulle alltid vara färdiga till vad kommende-
ringar som dem emot fienden anvistes, vare sig natt eller
dag, över sjö eller strand, till vilken ända de ock skulle
vara frie för patrulleringar, piketvakter och andra sådana
strapader».

I fråga om urvalet av hästar åt kavalleriet fick man nu
vara något mindre sparsmakad än förr, då »inga vita, grå,
blekgula eller blekröda hästar fingo sättas under Livrege-
mentet till hästb. Nu hette det däremot: »Som Kongl.
Maj:t i nåder förnimmer, att det vid en så stark rekryte-
ring, som denna gången bör ske, lärer falla svårt att få
fyllest hästar till regementet, om de icke av ovanbemälte
färger jämväl skulle få uppköpas, ty vill Kongl. Maj:t för
denna gången i nåder hava efterlåtit, att hästar av ovan-
bemälte färger måge få sättas under Livregementet, såvida
de uti godheten uppfylla, vad färgen felar.»

Till krigsförberedelserna hörde också, att väldiga förråd
av spannmål och annan proviant insamlades från olika lands-
ändar och upplades i magasin i Bohuslän, Värmland och
Jämtland. Långa foror voro ständigt i rörelse för att trans-
portera förnödenheterna dit. Denna skjutsning blev syn-
nerligen betungande för allmogen, ty den drog mycken väl-
behövlig arbetskraft från jorden och kostade hårt på dra-
garna. Den väckte också starkt missnöje, ej minst bland de
skånska bönderna, som i november 1717 skulle forsla 20.000
tunnor råg till Göteborg. Två foror avgingo för detta ända-
mål, vardera om cirka 3,300 vagnar, av vilka den ena tog
vägen genom Halland, den andra genom Småland. Den förra
transporten kom verkligen fram till Göteborg, om ock spann-
målen tagit en del skada genom regn, men den andra hann

1 Jfr sid. 295 och 332.
