ZARL XI SISTA FÄLTTAG 335

som berättar. »Men sedan Hans Maj:t spisat middagsmål-
tid och avhört aftonsången, satte Hans Maj:t sig uppå hästen,
Engländaren kallad, och red upp uti approcheringen.»

Här skulle en ny löpgrav utföras i spetsig vinkel mot den
redan färdiga. En trovärdig berättelse om vad som nu hände
ha vi av ett ögonvittne, dåvarande löjtnanten vid fortifika-
tionen Bengt Vilhelm Carlberg, som sedermera avancerade
till överste och länge verkade som stadsarkitekt i sin födelse-
stad Göteborg. Han dog år 1778 vid åttiotvå års ålder och
kunde således ännu under tredje Gustavs dagar för ett yngre
släkte förtälja, vad han med egna ögon sett av salig kungen
och hans . hjältedater. Vad tillkomsttiden för denna be-
rättelse beträffar, har man Carlbergs egna ord på att den bli-
vit nedskriven kort efter händelsen. Slutredigeringen gjorde
han emellertid först på äldre dagar, sannolikt år 1768.

Arbetet på löpgravarna brukade börja i skymningen. »Men
denna afton», skriver Carlberg, »såg det nog omineust! ut:
allt gick långsamt, tungt och trögt. Arbetarne blevo längre
borta, än vanligt var, däröver Hans Maj:t åtskillige gånger
viste sig orolig till sinnes och skickade den ena efter den
andra till uppställningsplatsen att efterfråga, vad hinder som
vållade dröjsmålet. Jag blev ock tvenne gånger av Hans Maj:t
anbefalld med de order: ”Gå och se, vad de söla efter!'»

För att lugna konungen yttrade den franske översten
Maigret, som ledde belägringsarbetena: »Ers Maj:t kan vara
lugn: inom åtta dagar överlämnar jag fästningen eller mitt
huvud»7, vartill Karl leende genmälde: »Vi få väl se.»

Vi låta nu Carlberg fortsätta: »Änteligen, efter långt
väntande, kom manskapet med deras tilldelte officerare
anmarscherandes in uti den förut färdig gjorda linien.»

Därifrån stegade Maigret ut den linje, där den nya löp-
graven skulle gå fram. Efter honom följde soldater, vilka
lade ut faskiner i rät linje, uppställde skanskorgar, som
de skulle fylla med jord för att få skydd, och började gräva
den nya löpgraven.

Svenskarne hade nu kommit så nära fästningen, att de
voro inom skotthåll för de belägrades musköter, och norr-
männen underhöllo också »hela natten igenom en ständig

1 Olycksbådande.
