341 EFTER HEMKOMSTEN.

av regemenlsfältskärerna vänder den döde på sidan för att
balsamera ryggen, »griper», säger han, »konungen med bägge
sina händer om min vänstra hand och håller mig fast. Ko-
nungens händer voro till hälften kalla, till hälften Vvarma.
Han tilltalade mig och sade: ”I skolen vara vittne, huru-
ledes jag är skjuten.'» Ångestfullt frågar Neumann: »Eders
Maj:t, var så nådig och säg mig: Är Eders Maj:t skjuten
från fästningen?s — »Då», heter det i Neumanns berättei-
se, slossade konungen sin högra hand från greppet om min
hand och höll den fast sammanknuten framför mig, rörde
den så två till tre gånger fram och tillbaka framför mig och
sade: ”Nej, Neumann, det kom en krypande.” Därpå vak-
nade jag i ångest, badande i kallsvett, stod genast upp och
antecknade drömmen ord för ord. Blott Du, store alls-
mäktige Gud, vars öga ser allt, vet med visshet, huru
det är, och du skall göra allt uppenbart på den yttersta
dagen.»

Ökad fart fingo lönnmordsryktena, sedan fransmannen
Sicre,! som under kriget var adjutant hos Karls svåger arv-
prinsen av Hessen, i ett anfall av feberyrsel år 1722 stötte
upp fönstret till sitt rum och ropade till folket på gatan där-
utanför, att han var konungens baneman. Genast blev sa-
ken utbroderad så, att han velat genom ett mord förhjälpa
arvprinsen till tronen. Det hjälpte icke, att han vid till-
frisknandet bestämt tog tillbaka sina yrselfantasier. Det
hjälpte ej heller, att Sicre vid alla tillfällen visat sig som
en varm beundrare av Karl XII och ådagalagt mycken till-
givenhet för honom. Mannen dog för övrigt i Frankrike
alldeles utfattig, och hans vänner hade under hans sista år
måst understödja honom.

Även Fabrice? skall i ett anfall av yrsel mot slutet av sin
levnad ha pådiktat sig, att han var Karl XII:s mördare —
tast han vid tiden för konungens fall vistades i Tyskland.

Hur förhåller det sig nu med de berättelser, som ned-
skrevos vid tiden närmast efter dödsfallet? Röja de några
misstankar om lönnmord?

Maigret, som i likhet med Carlberg var ögonvittne till
händelsen, var, så vitt man vet, den förste, som ned-

1 Se sid. 337. — ? Se sid. 82 m. fl.
