344 EFTER HEMKOMSTEN.

Hans Majestät konung Carl XII:s kista». De »funno honoms,
heter det i deras berättelse, »liggande med kroppen i följande
ställning och ordning: en madrass eller hyende av vitt lärft,
fyllt med aromatiska kryddor, låg över konungens huvud;
därunder — och närmast ansiktet — en duk. Huvudet var bart
och utan mössa men i dess ställe omgivet av en lagerkrans.
Håret var alldeles oförändrat, av en mycket ljusbrun färg,
långt som ett lillfinger, uppstruket på båda sidor, men hjässan
och övra delen skalliga. På högra sidan, strax nedanför
tinningen, fanns en plåsterlapp, så starkt fastsittande, att
man med möda kunde upplyfta och avtaga den, då därunder
sågs och kändes en avlång öppning på tvären, lutande nedåt
bakhuvudet. På vänstra sidan under en annan plåsterlapp
var hela tinningen bortriven och kanterna av benen uti
en sådan ställning, att skottet nödvändigt måste hava gått ut
därigenom. För övrigt var ansiktet något förfallet, munnen
något öppen och några tänder synliga. Armarna lågo längs
utmed kroppen och händerna voro lagda mot varandra,
klädda med skinnhandskar. Skjortan av grövre slissing,
svepningen av hollandslärft.»

Besiktningen var, som synes, helt ytlig och alldeles utan
vetenskapligt värde, ty ingen av de tre var läkare eller på
annat sätt fackman. Genom att taga hänsyn endast till
hålet i huden vid tinningen, sådant det tedde sig vid plåster-
lappens avlägsnande, utan att undersöka själva benskadan,
kom man till alldeles oriktig uppfattning av skottets verk-
ningar och kulans gång. På sådana grunder blev slutsatsen
den, att skottet gått in från höger. Som de tre männen
voro allmänt aktade och mycket framstående, gav deras
utlåtande ny fart åt ryktena om lönnmord, eftersom ju
konungen stått med vänstra sidan av huvudet vänd åt fäst-
ningen. I stället för att utreda verkliga förhållandet bidrog
denna besiktning sålunda ytterligare till att förvirra be-

greppen.

Nästa gång Karl XII:s sarkofag öppnades var i augusti
1799. Konung Gustav IV Adolf önskade nämligen förvissa
sig om, huruvida ett av Krafft målat porträtt av hjälteko-
nungen, vilket befann sig på Drottningholm, var likt origi-
nalet, något som de vid besiktningen närvarande också kon-
