KARL XII OCH KVINNORNA. 357

det vid 1917 års undersökning visade sig, att hela den dödes
kropp var inlindad i tygremsor, genomdränkta med vax,
vilka aldrig rubbats! Däremot har den sista under-
sökningen givit ett mycket kraftigt motbevis på den punk-
ten genom röntgenfotografering av konungens bäcken, vilket
visat sig vara av typiskt manlig form. Lika litet i Karl
X II:s kroppsbyggnad som i hans själsegenskaper finnes ett
enda kvinnligt drag. Det är den enkla sanningen.

Och om det i hans kroppskonstitution funnits någon ab-
normitet, som förhindrat äktenskap, vad hade det då varit
för mening med att farmodern i hans mannaålder skrev och
påminde honom om ett tidigare löfte av honom att gifta
sig? Brevväxlingen visar, att änkedrottningen verkligen ön-
skade och hoppades, att så måtte ske. Det är orimligt att
tänka sig, att Karls egen farmor, i vars närhet han växt upp,
icke skulle känt till, om sonsonens kroppskonstitution hade
lagt hinder i vägen för hennes önskan.

Men ännu ett ord om det nyss anförda kuriösa intyget.
Det påstås där, att det sensationella resultatet av 1859 års
undersökning »hemlighölls på grund av den tidens karolin-
ska tänkesätts. Man behöver blott erinra om att bland
deltagarne i denna undersökning befann sig den allt annat
än karolinskt sinnade Anders Fryxell, vilken till på köpet
var den som först väckt tanken på besiktningen av den döde
och säkerligen ej skulle ha stuckit under stol med några
hemligheter av påstådd art.

Vad giftermålsanbud till Karl XII beträffar, gjordes
ett sådant ännu så sent som i oktober 1718 av prins Jakob
Sobieski, den forne polske konungen Johan Sobieskis son.
Han försökte nämligen få sin äldsta dotter, som då var 23 år,
förmäld med Sveriges konung. I det syftet lät han en av
sina hovämbetsmän i ett brev framlägga planen för den
svenske residenten i Wien, Karl Stiernhök, under fram-
hållande av att »prinsessans milda sinne säkerligen skulle
stämma väl överens med konungens. Visserligen hade en
annan furste fått ett halvt löfte om prinsessans hand, men
det kunde ännu göras om intet inför den stora fördelen att
få en så mäktig konung till svärson. Och skulle Stiernhök
lyckas att bringa det därhän, så kunde han räkna på prins
Sobieskis erkänsla. Fursten glömde ej att låta framhålla,
