SVENSKA ARMÉN UTRYMMER NORGE. 373

av sina officerare, dogo hoptals i bvarna, lämnande efter sig
” munderingar, kläder och kopparflaskor. Ja man såg soldater
ligga döda här och där vid landsvägarna. Några veckor bortåt
förde bönderna de halvnakna kropparna till kyrkorna och
lade dem på kyrkogårdarna i stora högar till fasligt åskådande.
När sön- och helgdagar kommo, raåste prästerna, förrän
gudstjänsten begynt, låta allmogen göra en stor grop, kasta
alla de döda däruti och sedan begrava dem.»

Det regemente, som led mest, var Livgardet till fot, vilket
måst gå i fält med mycket dålig beklädnad. När regementet
i oktober 1718 avmarscherade från Stockholm till norska
gränsen, var det 2,300 man starkt. Vid hemkomsten, blott
fyra månader därefter, voro endast 500 man tjänstdugliga.

Men ändå hemskare voro de scener, som utspelades under
de Armteltska karolinernas sista tåg.

De Armfeltska karolinernas dödsmarsch.

Då Armtelt i slutet av december 1718 bröt upp från Norge,
var han besluten att genom Tydalen föra hem sina trupper
till Sverige.!? Snötäcket var tunnare än i mannaminne vid
denna årstid och så hårt, att kavalleriet kunde ta sig fram
överallt. Men en olycka var i alla fall, att trupperna ej voro
mera allmänt utrustade med skidor.

Närmaste målet var Handöl, den första byn i Jämtland, dit
avståndet var 4 å 5 mil. Själva nyårsnatten slogo svenskarne
läger vid Aas i Tydalen (se kartan sid. 324—325). Därifrån
fingo de med sig två bönder som vägvisare, och vid hot om att
det annars skulle gälla deras liv lovade dessa föra sina fiender
rätta vägen. Den ene var en gammal gråhårsman vid namn
Lars Östby, som från barndomen strövat omkring på fjällen
såsom jägare och falkfångare och givit den norske överb efäl-
havaren många värdefulla underrättelser om svenskarnes
krigsföretag.

På nyårsdagen bröt huvudstyrkan upp. Det var en kall
och klar vintermorgon. Men »snär arméen var med stor möda
kommen överst på fjällen, ungefär en mil från byn, såg man
utur havet, västnordan efter, oppstiga förfärliga svarta moln,
vilka strax efter bredde sig över allt med snö och isbark och

Y Jfr sid. 331.
