SVENSKA ARMÉN UTRYMMER NORGE. 310

folk genomgå, att han i förtvivlan slog ihop sina händer och
lovade norrmännen både frihet och pengar, om någon av dem
kunde visa rätta vägen till Handöl. De hade dittills blivit
förda framför armén efter varandra med händerna hopbundna
vid ett långt tåg, i vars andra ända en svensk soldat höll.
När denne föll död ned, tog genast en annan tåget i handen
och så undan för undan.

Om aftonen den 2 januari slog största delen av Armfelts
armé sitt nattläger på Enaälven, som flyter från fjällen till
Handöl. Det blev en ohygglig natt, under vilken massor av
människor dukade under. De frigivna norska dragonerna
passade nu på att rymma och fingo passera hela ar-
mén, utan att någon sade ett ord till dem. De hörde blott
jämmer och klagorop överallt. Många hundra karoliner lågo
stelfrusna. Somliga av dem hade fallit från hästryggen på hu-
vudet i snön. Generalmajor Horn sågo de sitta alldeles »bort-
frossem» i en släde. Han förmådde icke ens tala. Deras be-
stämda mening var, att icke en levande själ av hela Armfelts
armé skulle kunna rädda sig hem. Norrmännen själva lyc-
kades efter fyra dygns lidanden komma ned i Merakerdalen,
där de träffade några bönder, som togo hand om dem. De
hade då varit utan mat i fyra dygn.

På morgonen den 3 januari höggo svenskarne, som le-
gat lägrade på Enaälven, hål på isen för att se, åt vilket
håll vattnet rann. Vid uppbrottet fördelade Armfelt de
överlevande på två avdelningar. Den ena följde Enaälvens
slingrande lopp väster och norr om Snasahögarna, den
andra avdelningen, som hade skidor, tog raka vägen över
Snasahögarnas norra sluttning till Handöl. Där samlades
småningom den ena avdelningen efter den andra. Somliga av
dem hade då tillbragt sex fasansfulla nätter på vilda fjäl-
let. De, som tillhörde eftertruppen, hade den 2 januari vänt
tillbaka till 'Tydalen och stannat där, medan det värsta
ovädret rasade ut: Den 4 januari gåvo de sig av därifrån igen
och gingo på en dag över fjällen till Handöl. Andra, som gått
vilse, kommo på aftonen den 2 januari ned till Essandsjön, på
vars strand de fingo tillbringa ännu två fasans nätter.

Karolinernas lidanden voro långt ifrån slut med ankomsten
till Handöl. Där funnos nämligen då endast tre små gårdar,
varför blott en ringa del av de utmattade och förfrusna kri-
