392 DET STORA NORDISKA KRIGETS SLUTAKT.

Mynttecknens värde hade dock redan förut, alla tvångs-
åtgärder till trots, faktiskt sjunkit så djupt, att en massa
människor vägrade ta emot dem som likvid. Nyss förut
hade också bondeståndets ledamöter klagat över den gängse
segenvilligheten och självsvåldet med myntetecknens för-
vägrande,. Det hade nu gått så långt, heter det i en skri-
velse från ståndet, »att alls intet för desamma, varken mat
eller drick, på någre dagar här i staden har stått att be-
kommas, så att vi, som långvägade äre isynnerhet, ej an-
nat se oss förestå än att oundvikeligen innan någre dagar
av hunger och törst alldeles försmäkta. Mestedelen de
våras elände är större, än man med orden kan säja eller
någon kan tro.»

Litteratur: S. J. Boethius, Några anmärkningar om uppkomsten
och karaktären af frihetstidens författning (Historisk
tidskrift för år 1891).

Fredrik Lagerroth, Frihetstidens författning; häft.
kr. 15: —

E. Fahlbeck, Studier öfver frihetstidens pPolitiska
idéer (Statsvetenskaplig tidskrift för åren 1915 och 1916).

Erland Hjärne, Ämbetsmannaintressen och poli-
tiska doktriner på 1719 års riksdag (Historisk tidskrift
för år 1916).

Bernhard von Beskow, Friherre Georg Henrik von
Görtz, stateman och statsoffer (Svenska akademiens
handlingar för år 1867).

Jonatan Julén, Om Sveriges statsskuld 1718 och
betalningen av densamma (Göteborgs kungl. vetenskaps-
och vitterhetssamhälles handlingar för år 1910); häft.
kr. 2:—

Den nya regeringen.

kvinna, som ville sitt lands bästa. En god människa

var hon också. En liten anekdot, som säger rätt myc-
ket, berättas av hennes kammarherre von Saltza. Den TÖr
sig om en hovbal, vid vilken en gammal general Åkerhielm
satt i en fönstersmyg och somnade. En annan kammarherre,
som var känd för sina tokiga upptåg, började driva spek-
takel med gubben. Men i detsamma kommer drottningen

ULRIKA ELEONORA var en mycket aktningsvärd
