STORA OFREDENS SISTA ÅR. 399

svassande ord om hans »ogemena egenskaper och den grund-
liga förfarenhet, vilken han uti krigssaker och därtill höriga
vetenskaper sig förvärvatr, och det »odödeliga namn, han i
hela världen» vunnit genom sin tapperhet. Men uppenbart är,
att prinsen, sina föregående vapenbragder till trots, icke var
vuxen sin post. Ett hart när oförklarligt felgrepp av honom
var att anförtro befälet närmast norr och söder om Stockholm
åt två utlänningar, som icke ens förstodo svenska, fast de
hade att anföra uppbådad allmoge. Den ene var tysk och
hette Zöge, den andre var en polack, som tjänat upp sig
under Karl XII:s fanor. Hans namn var Urbanowitz.
»Som han icke talade andra språk än latin, polska och något
tyska, var det ganska få, som förstodo honoms», heter det i
en redogörelse av magistraten i Norrköping.

För armén ensam hade det dock, även om den varit flere
gånger större, varit alldeles omöjligt att utveckla den rörlighet,
som behövdes för att avvända en fientlig flottas brandskatt-
ning. Det var möjligt endast genom sjövapnets ingripande. De
svenska försvarskrafterna till sjös voro också i och för sig
ganska respektingivande. Karl XII hade nämligen varit
angelägen om att vidmakthålla den stolta sjömakt, som
skapades under hans faders regering.

Här som överallt led man dock brist på pengar. Men
pengar behövdes till fartygens utrustning och till förråd
av olika slag, såsom trävirke, hampa och segelduk; framför
allt dock till proviant. För penningbristens skull fingo ar-
betarne på varvet i Karlskrona svälta, så att de »dogo bort
med hustrur och barn av hunger» — så klagade därvarande
viceamiral inför regeringen, innan han äntligen kunde få en
summa till sitt förfogande. Segelduk saknades totalt. Över-
amiralen Klas Sparre, vilken efterträtt Liewen såsom di-
rektör för amiralitetet, skriver på sommaren 1719 från Karls-
krona: »Så sant mig Gud hjälpe, finns icke en aln segelduk,
som man kan göra en säck utav, mycket mindre ett segel till
något skepp.» Trots allt arbetades det dock i Karlskrona
ihärdigt på att få så stor del av flottan som möjligt segelklar.

k

På morgonen den 11 juli 1719 varsnade man från ett svenskt
bevakningsfartyg, som låg utanför Roslagsskären nära havs-
