STORA OFREDENS SISTA ÅR. 407

Inför den kommission, som nedsattes så sent som 1723
för att undersöka, hur Zöge skött sitt uppdrag, skyllde gene-
ralen på att om han stått kvar vid Forsmark, kunde hans
dragoner ha blivit kringrända av fienden. — Från Fors-
mark gick deras marsch till Lövsta.

Till skydd för detta järnbruk hade landshövdingen upp-
bådat allmogen i trakten. Över 800 bönder hade infunnit
sig försedda med gevär. Dessutom hade 180 bruksarbetare
beväpnats med ägarens, Karl De Geers, vapen.

Den 20 juli på aftonen kom Zöge med sina dragoner dit från
Forsmark och utsatte en del posteringar vid stranden och på
vägen upp till bruket. Men hans vårdslöshet gick så långt,
att han varken själv besåg belägenheten eller ens studerade
kartan, fast han hade hela fyra dagar på sig före ryssarnes
ankomst.

När de ryska galärerna kommo — det var den 25 juli —
fingo de i lugn och ro landsätta 3—4,000 man, vilka utan att
möta något nämnvärt motstånd ryckte fram mot bruket.
Framför detta stodo några hundra bönder, vilka avlossade
två salvor på fienden och sedan togo till flykten. Zöges
dragoner uträttade icke mer de: några kanonskott och en ge-
värssalva var allt, som de bestodo ryssarne; och så snart dessa
visade håg att anfalla, avtågade hela försvarsstyrkan. Så
blev även detta stora bruk med dess »myckenhet av vackra
byggnader och trädgårdar samt plantager» utan strid lämnat
i fiendens våld. Ryssarne hade god tid att plundra och bränna
Lövsta, ty dess tappre försvarare skyndade undan allt vad
tygen höllo och »stannade ej förr, än han så långt ifrån bruket
kommen var, att han ingen fiende mer sågs.

Inför 1723 års undersökningskommission undskyllde sig
Zöge med opasslighet. Men enligt regementsfältskärens intyg
hemsöktes han därav först på tredje dagen efter ankomsten;
och sjukdomen var ej svårare, än att han »hade förståndet
och det mänskliga begreppet i behåll» och själv då ansåg sig
böra behålla befälet. — I övrigt var hans ton inför kommis-
sionen ingalunda ursakande. Tvärtom förklarade han helt
överlägset, att han »visserligen genom långlig krigstjänst
inhämtat kunskap, huruledes reguljära trupper kunna till en
ordentlig träffning anföras, men aldrig vinnlagt sig om kun-
