426 DET STORA NORDISKA KRIGETS SLUTAKT.

och jämnt hunnit repa sig efter 1714 års förstöring. Den kring-
liggande landsbygden fick dela stadens öde, och på Holmön
sägas ryssarne ha gjort skallgång och slagit ihjäl eller släpat
bort alla infångade personer. Men tolv bönder lyckades rädda
sig därigenom att de »undanstucko sig så nära till stranden,
att vågorna gingo över dem och de med möda kunde livet
behålla»>.

Vid underrättelsen om ryssarnes framfart i dessa trakter
blev en svensk flottavdelning sänd uppåt Bottniska viken.
Men den kom för sent för att avskära fiendens återtåg.

Så mycket uträttade dock den svensk-engelska huvud-
flottan, att den genom kryssning mellan Gottland och Åland
skyddade svenska kusten mot påhälsning av en rysk galär-
flotta, som samlats vid Åland. Men något anfall på Ryssland
blev icke av, och med bitterhet såg svenska regeringen sina
bundsförvanter ge sig av hem igen, så snart det blev känt, att
ryska flottan avtacklat för året. Man fick nu besanna inne-
börden av de ord, som ledaren av de ryska fredsunderhand-
lingarna hade yttrat till Horn på våren 1719, att han skulle
vilja förbinda sig till att betala tusen dukater för varje skott,
som den engelska flottan lossade mot den ryska.

Den engelska flottans lama uppträdande berodde på att
den stora koalitionen mot Ryssland höll på att komma av sig.
Preussen var den makt, som först svek Västeuropas gemen-
samma sak. När Fredrik Vilhelm väl fått Stettin, brydde
han sig icke ett dugg om Sveriges öde. På sommaren 1720
avgav han i djupaste hemlighet en neutralitetsförklaring till
tsar Peter. Frankrike och Österrike å sin sida misstrodde
varandra och rivaliserade om att vinna tsaren som bundsför-
vant för nya politiska syften. På hösten 1720 utbröto till
råga på olyckan i England och Frankrike våldsamma finans-
kriser, förorsakade av aktiesvindlerier i stor skala. De
bragte tusentals familjer till tiggarstaven och förlamade
för en tid framåt de bägge makternas utrikespolitik. England
varken kunde eller ville numera göra något för att hjälpa
det dignande och förblödda Sverige. Konung Georg hade
intet annat råd att ge svenska tegeringen än att begära fred
av tsaren.

Nöden har ingen lag. Mot slutet av året blev det avtalat
mellanp svenska och ryska regeringen, att en ny fredskongress
