De svenska krigsfångarne i Ryssland.

timme för de tusentals karoliner, som suckade i rysk
fångenskap.

De flesta svenskarne i Ryssland hade blivit fångna vid
Pultava och Perevolotjna, men många hade även under de
föregående krigsåren förts dit, och det ej endast krigsmän
utan även tusentals män, kvinnor och barn av den fredliga
befolkningen, vilka fallit i ryssarnes händer vid dessas härj-
ningståg in på svenskt område. Bönderna från Finland och
Östersjöprovinserna liksom deras hustrur och barn blevo
av ryssarne behandlade som livegna och tvingades att döpa
om sig samt övergå till den grekisk-katolska religionen.
Flertalet av dem dukade emellertid under genom överan-
strängning och svält. Många blevo sålda som slavar till
turkar och tatarer, men en del av dem lösköptes av Karl X 11
under hans vistelse i Turkiet och sändes hem igen.

Efter nederlaget vid Pultava och kapitulationen vid Pe-
revolotjna fanns det knappt någon svensk bygd, ja knappast
någon större släkt, där man ej hade någon kär anförvant
fången hos en rå och barbarisk fiende, nästan utan hopp
om att mer få återse honom.

Hur skulle det inte nu kännas för de hemmavarande, när
det redan under kriget många gånger känts svårt för dem
att icke få höra något från de sina. Ett rörande bevis på
en hängiven kvinnas ängslan för sin make är följande brev
från augusti 1707 till sergeant Salliet, som senare utmärkte
sig så, att han befordrades till löjtnant:

»Min ger tans kära man.

Jag för undra mig storligen der upå at jag inte får suar
upå mina bref som jag hawer skrifwit er til min kära man

NÄR freden i Nystad avslöts, slog äntligen befrielsens
