460 I KRIGSFÅNGENSKAP.

i det hela taga sig ännu stoltare ut i den grova och fläc-
kade arbetsdräkten under brist och nöd, än de gjorde i
den blå rocken med de blanka knapparna under inkvarte-
ring i de polska byarna och adelshusen eller under vilo-
dagarna i Sachsen.»

Deras avsky för dem, som sveko sin tro, tar sig ett kraf-
tigt uttryck i exempelvis följande dagboksanteckning av
löjtnant Lyth för år 1719: »Tvenne nationelle svenska prä-
ster jämte några officerare och gemene avföllo, bättre Gud!
skändeligen och liderligen uti detta år ifrån vår rätta evan-
geliske religion till ryska villfarelsen och falska läran, vilke
sedermera, isynnerhet prästerna, som nu hos ryssarne ci-
vile tjänster beklädde, allehanda satans verk och gärnin-
gar för handen hade och praktiserade. Isynnerhet sökte de
oss svenske fångar i större elände och olycka med sig att
stjälpa och nederstörta.

Jag kan väl i sanning säja, att desse strax efter avfallet
uti sina anleten särdeles tecknade blevo, och är jämväl inget
tvivel om, att de uti sina hjärtan och samveten fått ett
brännemärke, en gnagande matk och orm. Ty de sågo vida
styggeligare och faseligare ut än andra människor, ja värre
än okristne och barbarer, så att själve Satan syntes likasom
se utur deras ögon. Gud bevare mig och envar kristtrogen
själ ifrån ett sådant förtvivlat okristeligit företagandel»

Huruvida de ryska kvinnornas behag eller längtan efter
att slippa ur fångenskapen kan ha spelat den avgörande
rollen för de svenskar, som gifte sig med landets döttrar och
övergingo till deras religion, det är en fråga, som den hi-
storiska forskningen måste gå stillatigande förbi. Enklare
ligger däremot problemet i sådana fall som följande, relaterade
av löjtnant Pihlström vid Dalregementet i hans dagbok.
Det gäller först en fänrik, som i september 1710 blev häktad,
sför det han curtizerat med en rysk prästhustrw, vilken för
sin del straffades med att bli satt i kloster. Och knappt två
månader senare hamnade två svenska kaptener i samma
arrest, »för courtoisie med ryske kvinnfolk>».

Om avfällingar, som gift sig med ryskor, berättar samma
dagbok en hel del. Så omtalas där, att den 10 november
1717 »smordes kapten Dryander till ryska religionemn». Tre
dagar därefter stod hans bröllop med dottern till en rysk
